För mig är sommaren i stället en tid när det är extra enkelt att idrotta utomhus. Som barn tillbringade jag en stor del av mina somrar på fotbollsplanen, på friidrottsbanan eller på bakgården stötandes kula. Om jag inte syntes till på någon av nämnda platser kunde det hända att jag var i en närbelägen skog och sprang eller hoppade. Numera har mitt register av idrottsaktiviteter smalnat av och min träning handlar nästan alltid om löpning.

Den som läste min krönika för två veckor sedan undrar kanske hur det gick i mitt första 24-timmarslopp som ägde rum då. Jo, jag är ganska nöjd med loppet - för att jag trots tilltagande trötthet inte gav upp utan lyckades fortsätta nästan oavbrutet under hela dygnet. Jag nådde drygt 175 kilometer vilket räckte till en sjunde plats bland fler än 60 deltagare i loppet som också var Riksmästerskap - alltså ett inofficiellt svenskt mästerskap. Loppet var för mig en mental kamp men också en spännande upplevelse då jag under samma tävling fick se dag övergå i kväll och natt, och efter ett par timmar av relativt mörker åter i en ny dag.
Jag missade helt en natts sömn och som en följd av kraftprovet fick jag ont i ett knä samt flera gigantiska blåsor. Jag var alltså tvungen att ta det lugnt förra veckan. Men eftersom jag var ledig från mina båda jobb kunde jag inte behärska mig länge och efter tre dagars vila började jag så smått att jogga igen. Nu tränar jag åter varje dag.

Jag är definitivt inte ensam om att ägna lediga dagar åt fysiska kraftprov - det verkar i stället bli fler och fler som söker sig till detta slags äventyr. Antalet deltagare i olika ultramaratonlopp ökar från år till år, och många deltar också i så kallade multisportevenemang där deltagarna varvar bland annat orientering, mountainbike och paddling under långa och krävande tävlingar.
Att vara fysiskt aktiv behöver dock inte innebära några extrema ansträngningar. Det finns i detta land några miljoner människor som joggar, cyklar eller promenerar. Och det är alldeles utmärkt.
Men det kunde vara ännu fler. Att avkoppling skulle vara lika med inaktivitet tycker jag inte passar det postmoderna samhället. För decennier och sekler sedan, när arbetet var fysiskt tungt för de flesta människor, var det förståeligt att eventuella lediga dagar behövdes till vila. Men i vår tid är det just fysisk aktivitet som de flesta människor behöver för att hålla sig friska och pigga i ett alltmer motoriserat och bekvämt samhälle.

De som redan har som vana att röra sig mycket vet att rörelse är en form av avkoppling och att man känner sig mindre stressad om man motionerar. Men jag misstänker att människor som är fysiskt inaktiva har en annan bild av motion - en mycket mer negativ bild. Inte så sällan har denna föreställning sin grund i tråkiga erfarenheter från skolgymnastiken. För en person som inte har för vana att röra sig ter sig en tur i motionsspåret knappast som något trevligt eller avstressande.
Kanske behövs det ett paradigmskifte: Ledighet och avkoppling är inte bara lata dagar utan förutsätter även ett visst mått av fysisk ansträngning.