Vad händer när man sammanför några människor med diametralt skilda politiska världsbilder i ett rum? Vad händer när dessa får i uppdrag att uttrycka sina ståndpunkter visuellt men också tillåtelse att diskutera, konfrontera och förändra de andra personernas bilder? Den polske konstnären Artur Zmijewski samlade fyra grupper med olika åsikter om nationalism, kommunism, könsidentitet och religion för att genomföra en workshop i flera delar. Zmijenski dokumenterade arbetsprocessen och de olika gruppernas agerande och har sedan utifrån detta material skapat videoinstallationen Them (2007). När jag ser verket slås jag av hur lika grupperna agerar och hur våldsamt de reagerar, oavsett politisk tillhörighet. Alla grupper arbetar lugnt och metodiskt med en sorts återhållsam vrede. Bilderna blir till slagfält som målas upp för att sedan rivas sönder, målas om, förstöras och byggas upp igen. På så sätt behandlar filmen frågor om tolerans och yttrandefrihet. Enligt Zmijewski kan konst vara ett effektivt instrument för social analys men också påverkan. Jag funderar över vems självklara ståndpunkter och brist på tolerans som videoinstallationen egentligen behandlar. Vem påverkar vem?

Videoinstallationen ingår i 2007 års version av Documenta, den internationella konstmässan i Kassel (16 juni-23 augusti). Enligt utställningskatalogen är det en utställning utan form. Besökarna befinner sig på ett spänningsfält där motsatta krafter verkar. Den enda vägledningen utgörs egentligen av tiden. Historiska objekt som t ex indiska 1700-talsmålningar korresponderar med samtida målningar, skulpturer och installationer. Documentas konstnärlige ledare Roger M Buergel har på detta sätt skapat en utställning där verken får stå oemotsagda. Jag som besökare går alltså runt i mässans olika byggnader utan mer stöd än de egna intrycken. Samtidigt som jag blir irriterad över illa ritade kartor och avsaknad av information så kommer jag på mig själv med att glädjas över friheten och bristen på pedagogiska pekpinnar.

Documenta kan i år bildligen och bokstavligen ritas in på en större konstpolitisk karta. Vart tionde år infaller nämligen fyra stora konsthändelser samtidigt: Grand Tour börjar med öppningen av Venedigbiennalen den 10 juni, fortsätter sedan via den mer kommersiella konstmässan Art Basel i Schweiz (13-17 juni), vidare till Documenta i Kassel för att landa i Skulptur Projekte (16 juni-23 september), en stor utomhusutställning som infaller vart tionde år i den lilla tyska staden Münster.Om Roger Buergels Documenta har en opedagogisk och mer uteslutande karaktär så är Skulptur Projekte en lektion i modern skulpturkonst för gemene man. Besökaren kan t ex ladda hem en behändig karta och kortfattad information om varje verk och konstnär. Kartan gör det lätt att skilja ut konstresenärerna bland vanliga Münsterbor.Flera verk är, liksom Artur Zmijewskis Them, resultatet av en noggrant dokumenterad företeelse som handlar om tolerans och yttrandefrihet i korrespondens med historien. Verket The history of Münster from Below (2007) utgör t ex den tyska konstnären Silke Wagners arbete med att digitalisera Paul Wulfs dokumentation om fascism och militarism. Wulf drabbades av nazisternas steriliseringspolitik och ägnade sedan resten av sin tid åt att kämpa för sin upprättelse. Silke har gestaltat hans kamp genom att göra honom till ett minnesmärke. Mitt framför stadshuset står Wulf som en 3,5 meter hög staty och annonspelare, täckt av delar av det dokumentationsmaterial han samlat på.

Det utgör ingen tvekan om att verket The history of Münster from Below beskriver den lille mannens kamp mot staten och dess maktfullkomlighet. Här finns på många sätt en koppling till ett av de mer spektakulära verken jag såg i Kassel. Den kinesiske konstnären Ai Weiweis verk Fairytale (2007) är en performance bestående av två delar. Runt om i utställningshallarna står 1001 antika trästolar från Quing-dynastin. Konstnären har också bjudit in 1001 vanliga kinesiska medborgare att medverka på Documenta. De reser i grupper om 200 personer. Kost och logi ingår. Det enda kravet är att de besöker biennalen. Många kan endast tala kinesiska och har aldrig tidigare varit utomlands. På detta sätt vill Weiwei vidga gästernas erfarenheter och ge dem potential att utvecklas.Det är på individnivå som en förändring av samhället kan starta. Ny historia ska alltså skapas. Stolarna är länken till de gamla traditionella kinesiska historierna. För mig som betraktare är verket problematiskt. Vad är det egentligen som uppnås? Hur tolkar gästerna bjudresorna till den lilla västerländska staden Kassel? Vad skulle t ex hända om 1001 svenskar blev erbjudna samma sak? Att ingå i en performance med ett antal nyrestaurerade gustavianska salongsmöbler? Hur bekväm skulle man känna sig?

När jag står vid ett övergångsställe i Kassel för att ta mig mellan två utställningshallar slås jag dessutom av något annat. Vem är den asiatiske man som står på andra sidan övergångsstället? Är han en Kasselbo, är han en utställningsbesökare eller ingår han i en performance? Vem påverkar vem?Documenta och Skulptur ProjekteVar: Kassel respektive Münster, TysklandPågår: Documenta t o m 23 augusti, Skulptur Projekte t o m 23 september.