Det är lunchpaus och skådespelarna och kamerateamet sitter på gårdsplanen utanför en gul villa i utkanten av Trollhättan. Det är näst sista inspelningsdagen av 60-årskalaset. Episoden är en av fem i regissören Ruben Östlunds nya spelfilm De ofrivilliga. Det sammanhängande temat för episoderna är vad som händer med individen när den ingår i en grupp.
- Ett 60-årskalas är ett rituellt beteende med många mönster, säger Ruben Östlund. Med de olika episoderna vill vi visa gruppbeteende ur olika perspektiv.
När Ruben Östlund filmdebuterade med Gitarrmongot (2004), var kritiken onekligen blandad. Somliga kritiker höjde den till skyarna medan andra störde sig på avsaknaden av en historia.
- Min regimetod går ut på att visa hur det varit om det verkligen hänt. När man bygger upp en dramaturgi som syftar till en lösning blir jag uttråkad.
Vidare förklara Ruben att han inte kan se en film med frågeställningen 'hur ska det gå?'. En viktig faktor är också att som regissör utelämna ett ställningstagande.
- En scen ska kunna uppfattas som otäck såväl som komisk beroende på vem som tittar.

För att uppnå en naturlig känsla utgår man inte från ett konventionellt manus.
- Känner Ruben att vi börjar spela teater bryter han direkt, säger huvudrollsinnehavaren Villmar Björkman. Ibland får vi ett kortfattat manus men mest är det improvisation.
Senare inne i huset gör sig skådespelarna redo för tagning. Ett sällskap till åren komna ska fira 60-årsjubilaren. Den något nervösa och pinsamma stämningen som förmedlas i och med presentöppningen blir genast påtaglig i det syrefattiga rummet. Scenen är smärtsamt utdragen.
- Vi gör en hel scen i en tagning, säger Ruben Östlund. Då blir det en tydligare fokus.
Sättet att arbeta välkomnas av Villmar Björkman.
- Ruben låter saker ta tid och framför allt är han intresserad av oss som skådisar.
Att en enda scen kan ta upp till 40 tagningar tar Villmar med ro.
- Jag tycker det finns en trygghet när man tar flera tagningar. Rubens sätt att arbeta påminner mycket om teaterns där man spelar upp scenen för att sedan ändra någon detalj.
Erik Hemmendorff är producent för De ofrivilliga. Han berättar om betydelsen av att skapa trovärdiga bilder.

- De flesta filmer ljuger. Vi ska visa bilder som har riktiga referenser till vårt liv. Vi fäster stor vikt vid ögonblick som ingen bryr sig om. Det handlar om att göra det banala till perfektion.
För att skapa trovärdighet är det få välkända skådespelaransikten som medverkar i De ofrivilliga. Skådespelarna använder sig också av sina riktiga namn i filmen.
- Vi ringer inte det vanliga gänget, säger Erik Hemmendorff. Jag tror inte på Rolf Lassgård när han står där för tjugonde gången.