Konstnärliga ledare för biennalen är curatorerna Joa Ljungberg och Edi Muka. Med grund i moderna tänkare som Slavoj Zizek och Giorgio Agamben har man tagit avstamp i diskussionen om vår tid som postpolitisk, där den globala marknaden dominerar över det politiska och där huvudkonflikten sägs råda mellan bakåtsträvande fundamentalistisk islamism och modern liberal demokrati. 28 konstnärer har bjudits in för att visualisera och ge sin kommentar till diskussionen.

Utställningsplatserna har utökats till att innefatta, förutom Röda sten och Göteborgs Konsthall, även galleri Kaustik, det gamla posthuset vid Centralstationen och Röhsska museet. Det är positiva tillägg. Postterminalen har länge stått stängd för allmänheten och den erbjuder ett mäktigt rum, även om konsten har vissa svårigheter att komma till rätta här. Röhsskas nedre våning har öppnats upp och här visas verk av bland annat Fia-Stina Sandlund och Hendrik Zeitler. Sandlunds verk The Way Of Socialism bygger på en kinesisk socialistisk kampsång som uppdaterats av kinesiska språkvetare för att bättre stämma överens med dagens Kina. I videon Reconstruction of an action that never took place ses ett återskapande av en planerad aktion. Här diskuteras bland annat var gränsen går och vad man är beredd att offra för det egna politiska engagemanget.

På Konsthallen visas den schweiziske konstnären Thomas Hirschhorns starka installation Concretion Re. Hundratals fotografier av lemlästade, missbildade och pornografiska kroppar blandas med stympade skyltdockor och Hirschhorns kännetecknande användning av kilometervis av brun packtejp. Här visas det som samhället annars väljer att dölja, här i ett slags traditionell om än i skruvad museum/skräckkabinetts estetik.
Röda Sten huserar den största av utställningsdelarna. Jenny Holzers monumentala
installation YOU WON´T BELIEVE THIS! upptar nästan ena väggen i den stora salen med sin projektion av tidigare hemlighetsstämplade amerikanska regeringsdokument.
Nytt för i år är också samarbetet med ett flertal lokala gallerier, konstnärer och curatorer i form av projektet Satelliter. På fem olika konstscener presenteras fyra olika utställningar och en videoscreening. Bland annat har Galleri Box och Galleri 54 inbjudits för att i sin tur presentera det skotska konstnärsdrivna galleriet Transmission Gallery, och Lådan/The mobile box kommer med ett antal konstnärer inbjudna att erbjuda diverse interventioner i det offentliga rummet.
Om man i förra Biennalen valde att satsa mer på ett färre antal konstnärskap så har man i år valt att bjuda in fler konstnärer. Vissa av de inbjudnas verk visas också på flera ställen i utställningen. Till exempel kan man se Johan Zetterquvist olika mer eller mindre genomförbara förslag och modeller till offentlig skulptur både på Röhsska museet och på det gamla posthuset.
Verken går på många platser ut och in i varandra vilket tillför ytterligare till läsningen. Det finns en risk att bli alltför illustrativ i vissa fall och en symbolisk överanvändning är nära i en del av verken. Rethinking Dissent känns mycket som en pågående diskussion.