Wilmo Moreta är en av de drabbade. Han är lärare och kom till Amazonas när han var nyutbildad. Han ville ha ett jobb.– Jag ville ha ett bättre liv, och nu har jag den här sjukdomen i kroppen, säger han.

Wilmo arbetade vid floden Coca. Lite längre upp låg en oljestation. Där fanns flera bassänger med avfall, och de svämmade över när det regnade.– I floden var det alltid olja och föroreningar. Men jag drack vattnet och badade där, för det fanns inget annat. Nu har jag varit sjuk i över tio år. Jag har en hudsjukdom som ger fläckar på huden och som inte går att bota. Det blir bara sämre, mina fingrar är svullna och min hud är väldigt känslig.Wilmo bor i byn Primavera. Där bor cirka 1 000 personer. Wilmo har sett tio av dem dö i cancer. Och bassängerna med gift finns kvar. Giftet läcker ut i vattnet. Djur, växter och människor fortsätter att dö, berättar Wilmo.

Att höra om dessa bassänger är skrämmande. Att se dem i verkligheten är som att få ett slag i magen. Amazonas är grönt, men vid vägen finns olje-rör och olje-borrstationer. Längre in från den stora vägen finns övergivna oljepumpar. En del av dem fortsätter att pumpa upp varm olja.Mitt i det gröna, bakom en pump, ligger en svart sjö bland träden. På långt håll ser det ut som vatten. På nära håll ser man att det är kletig råolja. Oljan ligger som ett flera centimeter tjockt lager över vattnet från borrningen. Vattnet är salt och giftigt, och kallas för formations-vatten.

Bassängen vid borrhål nummer 61 är ungefär 30 gånger 60 meter stor och tre meter djup på mitten. Bara några hundra meter därifrån ligger hus där folk bor. Här finns inget kranvatten. En del borrar sina brunnar själva. Andra använder regnvatten eller flodvatten. Alla får gift från bassängerna i sitt vatten.Byn 30 de Mayo ligger mittemot oljestationen Campo Sacha, som nu används av statliga Petroecuador. Byn är byggd ovanpå gamla avfallsbassänger, som man har täckt över med jord. Här sitter familjen Ramírez-Merizalde, mamma Victoria med de vuxna barnen Juan Pablo och Gloria och den yngste, Romel, utanför sitt hus i värmen. Mannen Santos är på jobbet.Hela byn luktar olja. Man får snabbt huvudvärk, trots att det inte är sol i dag.– När det är sol är lukten mycket starkare. Ibland kan vi inte sitta ute, säger Victoria.

På en tom tomt mellan husen har man försökt bygga. Men här bubblar oljan upp ur jorden och lägger sig som svarta klumpar på marken. Några hönor går bredvid dem och pickar. Victoria och hennes barn är alltid sjuka.– De är allergiska mot allting. De har ont i huvudet och i magen. Romel nyser hela tiden, det är som att han alltid har influensa.Ingen berättade för familjen att det var farligt att bo här, när de flyttade till 30 de Mayo.– Floderna blev svarta, men vi drack vattnet. Min bror dog. Han fick infektioner på huden och sedan fick vi veta att det var cancer. Då var det för sent. Många är sjuka här, och många har dött.Huset är stort. I vardagsrummet finns en stor soffa och en stor teve. Familjen har köpt huset och möblerna för alla sina pengar.– Det är klart att vi tänkt på att flytta. Men vem ska köpa huset? säger Victoria.Hon tittar på sin dotters mage. Den börjar bli rund. Ska det nyfödda barnet få samma sjukdomar? undrar Victoria.

Det läcker ofta ut olja – var femte dag, säger miljöorganisationer. De tjocka rören som går längs vägarna och vid husen är gamla och rostiga.På kliniken i byn San Carlos har man precis tagit hand om en flicka som hade problem med att andas. Ett rör gick sönder 50 meter från huset där flickan bodde. Oljan sprutade ut ur röret och alla växter blev svarta. Sedan rann den vidare.Flera män håller på att sanera. De pumpar upp den olja som fortfarande går att använda i stora bassänger. Men det kommer att bli svårare att få bort resterna.– När de har fått upp oljan som går att sälja kommer de lämna resten kvar, fräser en person som bor i byn.

De som är sjuka och har fått sitt jordbruk förstört kan bara hoppas på att få rätt i domstolen mot Texaco. Det handlar om liv och död, men också om värdighet, säger advokaten Pablo Fajardo.Pedro Chambo, från byn 18 de Noviembre har kommit till demonstrationen i Lago Agrio i sin bästa skjorta. Han ropar efter rättvisa tillsammans med de andra drabbade.När Texaco borrade efter olja läckte en massa formationsvatten ut bakom Pedros hus. Nu har det torkat upp, men marken bakom huset är full med olja. Det skulle ta flera år att sanera, säger Pedro.– När Texaco åkte stod jag där med en anmälan i handen. Advokaten som skulle hjälpa mig blev mutad och "försvann". Nu har jag satt ett stängsel runt oljan, men ibland tar sig något djur in där och kommer ut helt svart. Vi får tvätta dem med bensin, säger han.Pedro Chambo berättar hur det var förr, innan Texaco kom. Det var så vackert, det fanns mycket fisk i floden.– Sedan dumpade de alla föroreningar och allt tog slut.

Lätt svenska: Malin Bergendal