Beslutet som förändrar svensk elitidrott
Medan den allsvenska toppstriden rasar annonserade
Regeringsrätten ett beslut som kommer få stora konsekvenser för svensk fotboll.
Degerfors fälldes. Spelarimporter blir dyrare. Men hur betydelsefullt blir beslutet - egentligen?
Medan den allsvenska toppstriden rasar annonserade
Regeringsrätten ett beslut som kommer få stora konsekvenser för svensk fotboll.
Degerfors fälldes. Spelarimporter blir dyrare. Men hur betydelsefullt blir beslutet - egentligen?
Analys
Degerforsmålet
Degerfors IF fälldes alltså i det skattemål som pågått sedan 1998. Regeringsrätten konstaterar att klubben inte kan räknas som näringsidkare, utan är skyldiga att betala moms på 25 procent för de spelare man inhandlat från utländska klubbar - framför allt från det forna Jugoslavien - mellan 1994 och 1997. Domen kommer överraskande, sedan klubben friats i tidigare instanser.
Regeringsrätten beslut i det så kallade Degerforsmålet väcker en mängd tankar.
Först och främst är domen symptomatisk för den stora förvirring som gällt idrottsliga skatteregler under de senaste femton åren. Utanför de verkligt stora elitklubbarna har ingen riktigt vetat vad som gällt.
GFT har tidigare uppmärksammat problematiken, och det är givetvis på ett sätt givande att det nu finns prejudikat i frågan. Att Skatteverket väljer att ta hänsyn till att klubbarna handlar i god tro och inte kräver någon på uteblivna pengar är sympatiskt - men då borde även Degerfors slippa att vara återbetalnings- skyldiga. I stället blir klubben nu ensamt skyldiga. Det blir en påfrestning för klubbkassan som den redan hårt prövade bruksortsklubben kanske inte klarar av.
På lång sikt är beslutets konsekvenser mer ovisst. Värvningar från utlandet blir tjugofem procent dyrare om de görs via ideella föreningar - självklart kommer den ideella föreningen bli allt mindre attraktiv som format för en elitklubb.
Men sanningen är att den varit daterad i flera år. Fotbollsvärlden sprang ifrån den svenska modellen i höjd med Bosman, och har inte slutat springa; det är uppenbart för vem som helst som sett ett svenskt lag spela i Europa de senaste åren. Bolagiseringsfienderna, som var så många under den senare hälften av nittiotalet, har tvingats anpassa sig. Regeringsrättens dom var helt enkelt den sista dödsstöten för den gamla tidens fotboll. Det ska inte längre löna sig att vara en folkrörelse.
Risken finns nu att mindre klubbar med elitambitioner 'tvingas' in i en bolagisering för att kunna konkurrera. Men bolagisering löser inte alla problem - och processen är inte nödvändigtvis snabb eller enkel.
IFK Göteborg är en av de största föreningarna i Sverige, och har lyckats med konststycket att ha ett riskkapitalbolag 'på ritbordet' i ungefär fyrahundra år. (Det sista var en mild överdrift.) Med ökade utgifter för transfersummor kommer klubbarna bli försiktigare var man lägger pengarna. Bosmanfallen blir fler. Redan i dag droppar en lavin av provspelande och kontraktslösa lycksökare in under vintermånaderna. Att ge sig in i den floden för att hitta kvalitetsspelare lockar nog ingen sportchef.
Hur beslutet påverkar den svenska konkurrenskraften är svårt att säga. Givetvis är det inte positivt att klubbarnas möjligheter att hämta hem utländskt spelarmaterial begränsas. Men de flesta 'stora' utländska värvningar som skett de senaste åren har gått just via bolag.
En sak står däremot helt klar. IFK Göteborgs stenhårda satsning på egenfostrade ungdomar - tillsammans med ett riskkapitalbolag för enstaka större värvningar - framstår mer och mer som framtidens melodi. En fjortonmiljonersvärvning från Sydamerika kommer bli allt ovanligare, och inhemsk
talangutveckling mer attraktivt.
På sikt kan beslutet alltså betyda färre Quirinhos, och fler Markus Berg.
Kanske ingen dum idé ändå för den 'dåliga allsvenskan.'
