Florence och Edward är unga, förälskade och de står vid randen av en ny tid. Det är i början av 60-talets England och saker och ting är i rörelse och på väg att förändras. Men fortfarande är det mycket som är svårt att tala klarspråk om och äktenskapet är alltjämt dörren in till den 'goda' sexualiteten.
Florence har sett sina väninnor försvinna ur gemenskapen efter att de gift sig. För Edward är äktenskapet öppningen till det intimt fysiska. Florence har från första stunden i deras relation bävat inför denna natt. Hon känner intensiv avsmak inför den terminologi hon finner i diverse sexhandböcker; 'penetration, slemhinna, att tränga in'. Florence har den klassiska musiken, det är där hon har det handlingsutrymme hon behöver, där har hon kontroll. Edward studerar historia och forskar kring stora mäns erövringar genom historien.

Här är en man och en kvinna som desperat försöker förhålla sig till sina respektive förpliktigande roller. Det är föreställningar kring sexualiteten och vad man bör och ska vara för varandra som spökar. De älskar båda varandra men rör sig likt katten kring het gröt och vågar aldrig beröra det som upptar deras tankar som mest. De är två människor som förhåller sig till de rådande normerna och låter dem forma deras relation till varandra.

McEwan beskriver med sedvanlig lätthet de mytiska proportioner sexualiteten här tillåtits att få. I bröllopssängen beter de båda sig som om de utförde en charad, medan de annars rör sig med lätthet tillsammans.

Äktenskapet är här vägen in i vuxenlivet. Edward och Florence är nu inte längre barn utan ska istället kunna åtnjuta den 'frihet' Edvard så intensivt efterfrågar. Men friheten infinner sig inte för de unga tu. I den oerhört sorgliga epilogen redogörs effektivt och komprimerat för hur livet sedan gestaltats för de båda. Ett avgörande ögonblick gick dem förbi. Men tiderna förändras som sagt och vi med dem. Och i efterhand är det inte lika lätt att förstå vad som kändes så totalt avgörande att det kunde få sådana drastiska och dramatiska konsekvenser.