Sportkrönika

Till skillnad från herrallsvenskan - där det var spännande ända in i sista omgången - blev avslutningen på damallsvenskan tämligen avslagen och odramatisk. Umeå visade sig åter vara för starka och avgjorde serien redan i samband med VM-uppehållet. Och med spelare som Marta, Elaine, Lise Klaveness och Hanna Ljungberg är det egentligen inte så konstigt att norrländskorna dominerar. I grunden handlar Umeås överlägsenhet om att klubben under flera år kunnat arbeta med ekonomiska resurser som konkurrenterna saknat. Umeå har också aviserat att om man värvar någon etablerad spelare så ska det handla om en världsstjärna. Det säger en del om ambitionsnivån.
Liksom förra året blir Djurgården tvåa. Det är väl inte så mycket mer att säga om. Däremot kan man nämna att Djurgårdens damer nu ska börja arbeta för att damfotbollen ska gå i spetsen som förebild mot all destruktivitet i och kring fotbollen. Det är ett trevligt initiativ men frågan är om Djurgårdens herrar ska ansluta sig till kampanjen. Det är ju främst på herrsidan som det finns mängder att göra.

På herrsidan var det mycket spekulationer om AIK skulle lägga sig för att förstöra guldchanserna för Djurgården. På damsidan hjälpte Djurgården AIK att klara sig kvar i damallsvenskan genom att för två veckor sedan slå bottenlaget Falköping. Vad jag vet förekom det aldrig några diskussioner om att Djurgården skulle lägga sig mot Falköping. Det är åter ett tecken på att det är renare och sportsligare kamp i damfotboll än på herrsidan.
Såväl AIK som Hammarby kommer således att spela allsvenskt även nästa säsong. Mitt tips är att de båda 08-lagen kommer att göra betydligt bättre ifrån sig nästa år. Båda klubbarna har ju mycket högre ambitioner än att ligga och slåss kring nedflyttningsstrecket.

En intressant fråga inför nästa säsong är hur mycket den nya proffsligan i USA kommer att påverka damallsvenskan. Antagligen kommer ett antal stjärnor att söka sig över Atlanten för att kunna tjäna en slant på sin idrott. Men att till exempel Marta ser ut att stanna i Umeå och damallsvenskan nästa år talar för att de nordamerikanska klubbarna inte har så mycket att locka med.
Publiksnittet i damallsvenskan verkar ha stabiliserat sig kring 1 000 åskådare per match - toppnoteringen är från 2004 då snittet nådde 1 127 åskådare. En sak som är gemensam för alla tre Stockholmsklubbar är svårigheterna att locka publik. Djurgården, Hammarby och AIK ligger i botten av hela serien med publiksnitt på mellan 600 och 700 åskådare per match.
Det är förstås inte godkänt - man kan ju jämföra med Falköping som har haft ett snitt på över 1 200 personer per match. Liksom tidigare är Umeå i en klass för sig även i publikligan med cirka 2 000 åskådare per match.

Men de svaga publiksiffrorna är långtifrån bara ett Stockholmsproblem. Det känns som att damfotbollen stagnerat efter landslagets VM-succé 2003, och 2007 kan ses som ett mellanår i väntan på ett nytt lyft. Men jag tror inte att det kommer några nya publikframgångar om inte betydligt fler kvinnor börjar söka sig till arenorna.
Kanske skulle en framgång för landslaget i OS nästa år höja tempen även i damallsvenskan. Men först måste Sverige ta sig till OS genom att slå Danmark i dubbelmötet som inleds på bortaplan nästa torsdag.