USA-trupper undviker strider i Irak
Stridsmoralen är så låg bland en del amerikanska soldater i Irak att de istället för att utföra sina patrulleringsuppdrag bara parkerar sina arméfordon och låter dagarna gå. Det berättar Irakveteraner som numera är stationerade vid en armébas i New York.
Phil Aliff är numera stationerad vid Fort Drum i New York. Aliff säger att han tog värvning eftersom han kom från en fattig familj och hade få andra möjligheter till försörjning. Han tjänstgjorde i ett år fram till förra sommaren i området nära Abu Ghraib och Fallujah.
– Moralen var otroligt låg, berättar Phil Aliff, vars pluton hade till uppgift att hjälpa den irakiska armén att bekämpa upproret i regionen väster om Bagdad.
Men Phil Aliff menar att de amerikanska soldaterna fick föra alla strider på egen hand, utan hjälp från de irakiska soldater som enligt planerna skulle överta kontrollen.
– Jag hörde aldrig talas om någon irakisk enhet som kunde agera på egen hand. Den enda orsaken till att vi ersattes av en irakisk armégrupp var för publicitetens skull, säger Phil Aliff, som numera är med i organisationen Iraq Veterans Against the War, IVAW.
Aliff berättar att han deltog i närmare 300 patrulleringsuppdrag. Men i takt med att de hela tiden utsattes för vägbomber sjönk soldaternas moral. Till sist kom de fram till att det bara fanns ett sätt att undvika att bli sprängda i bitar – genom att undvika patrulleringsuppdragen.
– Vi hittade ett öppet fält där vi parkerade, sedan ringde vi till basen en gång i timmen och berättade att vi sökte efter vapengömmor och patrullerade och att allt gick bra.
Aliff har drabbats av post-traumatiskt stressyndrom, PTSD, och vägrade återvända till Irak med sin enhet när den skickades tillbaka till Irak för två veckor sedan. Han säger att han troligen kommer att skrivas ut ur armén snart eftersom militären bedömer att läkarna inte kommer att kunna kurera honom.
Enligt myndigheten för krigsveteraner, VA, ökade antalet fall av PTSD bland de soldater som tjänstgjort i Irak eller Afghanistan med 70 procent under perioden från juni 2006 till juni 2007. Psykisk sjukdom är numera den näst vanligaste åkomman bland soldater som återvänder från USA:s pågående ockupationer. Antalet soldater som drabbats av psykisk sjukdom har ökat med 58 procent, från knappt 64 000 i juni 2006 till drygt 100 000 i juni 2007.
Även andra soldater som varit i Irak berättar om hur man har struntat i order för att undvika att utsättas för attacker. Eli Wright, som ingick i samma division som Aliff, säger att hans pluton brukade stationera sig på en bro, där de satt med kikare och observerade omgivningen. Varje timme ringde de dock in till ledningen och sa att de var ute och körde och patrullerade.
– Det var en vanlig taktik, många gjorde så. Vi brukade bara lyssna på musik, röka cigaretter och låtsas patrullera, säger Wright, som var i Irak i ett års tid fram till hösten 2004.
Geoff Millard, även han medlem i IVAW, tjänstgjorde i armén i nio år, och var i Irak från oktober 2004 till oktober 2005, bland annat med uppgiften att samla in rapporter om allvarliga attacker mot amerikanska enheter. Enligt honom rapporterade flera enheter aldrig in att det blivit attackerade.
– När jag var där för två år sedan fanns det åtminstone fem enheter som aldrig rapporterade in några attacker. Jag tror att "search and avlid"-patrullerna har pågått länge.
Millard säger att inget tyder på att situationen är annorlunda i dag.
– En av mina kompisar är just nu i Bagdad och vi mejlar varandra hela tiden. Han berättade nyligen att de varje dag ställer sig på en parkeringsplats, dricker läsk och skjuter sönder burkarna. De betalar irakiska barn för att köpa saker åt dem och sprida budskapet att soldaterna inte tänker göra något utan bara vill bli lämnade i fred.
