Hög standard har inte gett mental hälsa
Om man tittar på den fysiska hälsan har vårt samhälle nått hyfsat långt. Vi har varken svält eller större tuberkulosepidemier och i genomsnitt lever vi till 80-årsåldern. Och trenden lär fortsätta med allt högre standard och mer avancerade metoder för behandling av sjukdom.
Men när det gäller den mentala hälsan är det osäkert om vi är på rätt väg. År 1989 hade 9 procent av alla 16-24-åringar besvär, och år 2005 var motsvarande andel hela 30 procent. Ökningen är inte bara en indikation på att samhället kanske inte är så hälsosamt, det är också oroande eftersom dessa unga är framtidens föräldrar, lärare och arbetskamrater.
Storstadsbor anger mer besvär än boende i andra delar av landet. Det är tänkvärt i en tid då storstäderna växer kraftigt och det talas mycket om Stockholm som motor för den ekonomiska tillväxten i landet. Samtidigt ska man komma ihåg att det inte är de förvärvsarbetande som mår sämst - det är istället de som är arbetslösa, långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. En fråga som väcks är: kan det vara så att den trimmade tillväxtmotorn även fungerar som utslagningsmaskin?
En grupp som framträder som särskilt utsatt är unga kvinnor. En tänkbar orsak till det är att tjejerna stressas extra mycket av alla uttalade och outtalade krav i samhället: en ung kvinna förväntas bland annat vara duktig, snygg och populär bland vännerna. Till detta kommer också den stress som det innebär att utbilda sig, söka jobb och att kanske bilda familj.
Som framgår av artikeln "Viktigt öka kunskapen om hjärnans budbärare" styrs vårt känsloliv av signalsubstanser. Men vad obalanser i dessa system beror på vet man ännu inte så mycket om. Medfödda egenskaper och uppväxtförhållanden spelar förstås roll, men en intressant fråga är vad det är på befolkningsnivå som gör att allt fler unga säger sig må dåligt.
Man kan bara spekulera. Själv misstänker jag att det moderna individualistiska och materiellt inriktade samhället inte är särskilt hälsosamt. Jag tror också att den livsstil och de värderingar som gäller i dag bidrar till problemen: vi lär oss att tänka på oss själva och våra behov och önskningar i första hand. Betoningen av individualitet ökar kanske möjligheterna till självförverkligande men det innebär också att vi riskerar bli ensamma med våra projekt. Dessutom har vi allt mer glömt att vi mår bra av att bry oss om varandra. Snällhet har enligt min mening varit en underskattad egenskap de senaste decennierna.
Det moderna samhället kan nog också orsaka alienation och svårigheter att känna mening med tillvaron. Religionen och ideologierna har förlorat i betydelse och det är upp till var och en själv att försöka skapa mening i sitt liv. Samhället erbjuder dock många möjligheter att välja identitet och livsstil - men ofta handlar det bara om att konsumera en viss typ av prylar eller upplevelser.
En svaghet med sådant självförverkligande är att den tillfredsställelse vi får sällan är av det mer bestående slaget. Konsumtionshysterin inbjuder oss också att jämföra oss med varandra - något som knappast kan vara hälsosamt för alla.