Göteborgs Fria

Starkt drama om kommunismen

Det talas om en rumänsk filmvåg och i går hade en av de mest omtalade filmerna premiär i Göteborg. 4 månader,
3 veckor och 2 dagar har i Rumänien blivit flitigt diskuterad och för tusentals kvinnor återuppväcker den svåra minnen.

Regissören Cristian Mungis film, som fått Guldpalmen i Cannes och Bronshästen på Stockholms filmfestival, beskriver hur en ung universitetsstudent försöker få en abort genomförd. Men hon och hennes kamrat tvingas ta hjälp av en man som utnyttjar dem. Handlingen utspelar sig i slutet av 1980-talet under diktatorn Nicolae Ceausescus tid vid makten, då aborter var illegala.
Mungiu har berättat att handlingen är inspirerad av en väns upplevelser. De flesta rumäner känner någon som tvingades genomföra en illegal och farlig abort.
Redan innan filmen hade gått upp på repertoaren i hemlandet talade människor om den som om de redan hade sett den.
Crenguta, 55, från Brasov, berättar att diskussionerna om filmen sammanfaller med att hon börjat se tillbaka på sitt liv.
- Mina två barn är nu i samma ålder som jag var när jag genomförde aborter. När jag ser på dem undrar jag hur jag överlevde. Men jag ignorerade de risker jag utsatte mig för, berättar hon.
Under abortförbudet riskerade inte bara kvinnor sin hälsa om de ville genomföra en abort. De riskerade också att dömas till upp till två års fängelse. Läkare som genomförde ingreppet kunde dömas till upp till tre års fängelse.
Mödravården i landet bevakades av särskilda kommissioner där bland andra den hemliga polisen ingick. Med tanke på riskerna för upptäckt var det därför få läkare som vågade genomföra aborter.
Istället tvingades många kvinnor att försöka göra det själva, eller ta hjälp av någon som påstod sig ha kunskaper om hur man skulle gå till väga.
- På grund av sin desperation kunde kvinnor ta till vansinniga metoder, berättar läkaren Elena Borza.
Enligt statlig statistik avled fler än 9 000 kvinnor i samband med illegala aborter mellan 1966 och 1989, då abortförbudet rådde.
Förskolläraren Maria, 50, misstänker att hennes livmodercancer kan bero på den vanskliga abort hon genomförde under förbudstiden. Vid minst fem tillfällen injicerade hon alkohol och andra kemiska ämnen i sin livmoder.
- Jag förstod inte då vad det var jag gjorde, men nu får jag leva med konsekvenserna.
De brutala metoderna för att framkalla abort och den ständiga rädslan för att bli påkommen av myndigheterna ledde till hemska upplevelser för många kvinnor. Gymnastikläraren Valentina, 54, berättar om att hon nästan förblödde i samband med sin abort.
- Jag bara satt över en skål som fylldes med blod, men vi vågade inte ringa efter ambulans eftersom de skulle förstå vad jag hade gjort vilket skulle leda till att jag hade gripits.
Abortförbudet hävdes i december 1989. Det var ett av de första besluten den nya regeringen genomförde efter att diktaturen hade störtats.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2026 Stockholms Fria