Även om Iran avbröt sitt kärnvapenprogram för fyra år sedan betyder detta inte att faran är över, enligt George W. Bush.
- Iran var farligt, Iran är farligt, och Iran kommer att vara farligt om de har den kunskap som krävs för att bygga kärnvapen, sade han under en presskonferens i tisdags.
Kommentarerna väckte kritik från politiska motståndare, som menar att Bush fortsätter att överdriva hotet från Iran. För två månader sedan varnade han för ett tredje världskrig om landet lyckas skaffa kärnvapen. Nu frågar sig många varför han fortsatte med den hårda retoriken, trots att han redan i augusti visste att det fanns ny underrättelseinformation om kärnvapenprogrammet.
Bush hävdade först att han inte kände till den nya informationen i detalj förrän nu.
Ofattbart, svarade hans kritiker.

Enligt den demokratiska senatorn Joseph R. Biden är det svårt att tro att Bush, som blir underrättade varje morgon och är 'fixerad av Iran,' inte tagit del av informationen tidigare.
- Om det är sant så har han de mest inkompetenta rådgivarna i USA:s moderna historia, och han själv vore en av de mest inkompetenta presidenterna, säger Biden till Los Angeles Times.
I onsdags medgav också Vita Huset att Bush redan i augusti visste att den nya informationen talade för att Iran avbrutit den militära delen av sitt kärnenergiprogram.
Den nya rapporten, Iran: Nuclear Intentions and Capabilities, är en sammanvägning av USA:s olika underrättelseorgans bedömningar. Den uttalar sig om Irans tekniska förmåga att framställa kärnvapen såväl som dess politiska beslutsfattande och intentioner. Och den avgörande skillnaden jämfört med en tidigare rapport som släpptes år 2005 gäller de senare.
För två år sedan sa samma underrättelseorgan att Irans ledare tycktes fast beslutna att skaffa kärnvapen, trots den internationella press som landet var utsatt för. Nu menar de istället att Iran redan 2003 beslutade att avbryta sina militära experiment.
'Teherans beslut att avbryta sitt kärnvapenprogram tyder på att de är mindre beslutsamma att utveckla kärnvapen än vad vi tidigare har trott', skriver rapportens författare.
Bedömningen av Irans faktiska tekniska förmåga har däremot inte förändrats. Enligt rapporten kan landet som tidigast framställa tillräckligt med höganrikat uran för att tillverka en atombomb någon gång mellan år 2010 och 2015.

Rapportens slutsatser har beskrivits som överraskande, chockerande, rentav sensationella. Men de uppskruvade reaktionerna är kanske framförallt ett tecken på hur framgångsrik Bush-administrationen varit i sina ansträngningar att framställa Irans regim och dess kärnvapenprogram som det mest akuta och allvarligaste hotet mot internationell fred och säkerhet.
USA:s diplomatiska offensiv mot Iran tog fart efter invasionen av Irak. Efter Saddam-regimens snabba fall förespråkade de mest hökaktiga politikerna inom och utanför Bush-administrationen öppet 'regimförändring' också i Iran.
Sedan 2005 har pressen på Iran kretsat kring dess program för anrikning av uran. Anrikat uran används både som bränsle i kärnkraftverk och för att bygga kärnvapen. Men för det senare krävs en betydligt högre grad av anrikning, och det är försöken att uppnå detta som enligt USA:s spioner avbröts 2003.
Under 2007 har FN:s säkerhetsråd i två omgångar beslutat om sanktioner mot Iran för dess vägran att avbryta sitt anrikningsprogram.
Och trots att dess argument nu tycks allt mer ihåliga så fortsätter Bush-administrationen och dess allierade (kärnvapenmakterna Storbritannien, Frankrike, och Israel) att trycka på för en tredje omgång sanktioner. I onsdags upprepade George Bush kravet att Iran ska avbryta sin anrikning av uran innan förhandlingar om en långsiktig överenskommelse kring landets kärnenergiprogram kan påbörjas.

Vissa använder rentav rapporten som ett stöd för sanktionspolitiken. Enligt en talesman för Storbritanniens premiärminister Gordon Brown visar den att sanktionerna och den internationella pressen har gett resultat.
Men logiken har sina brister, eftersom rapporten hävdar att Iran avbröt sitt kärnvapenprogram redan år 2003, medan den diplomatiska kampanjen mot Iran inleddes på allvar först under 2004, och säkerhetsrådet inte införde sanktioner förrän i början av 2007.

Även om sannolikheten för en väpnad attack mot Irans kärnkraftsanläggningar nu enligt de flesta bedömare har minskat kraftigt, så är de flesta också överens om att Bush-administrationens hållning gentemot Iran knappast kommer att förändras.
I ett längre perspektiv framstår konflikten kring Irans urananrikning bara som en del av det geopolitiska spelet om inflytande i Mellanöstern. USA betraktade Iran som ett hot långt innan dess urananrikning blev en het fråga, och lär fortsätta att göra så även om landet går med på att avbryta den.