USA lyckades alltså med sin målsättning att stoppa alla konkreta krav på minskning av utsläppen. Planen inför mötet var att länderna skulle enas om att minska utsläppen med 25-40 procent till år 2020. Men inget av detta kom alltså med i slutdokumentet från mötet.

I slutet av konferensen spelades lite dramatisk teater upp, där USA hotade att blockera den urvattnade överenskommelsen, om ett 'för stort' ansvar skulle tillskrivas i-länderna. Det var en symbolfråga som raskt löstes och USA kunde backa och få applåder. Därefter kunde alla ta varandra i hand på ett slutdokument där ingen förpliktigade sig till något konkret i fråga om utsläppsminskningar.
Mitt bland de avslutande handslagen passade Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt på att berömma sitt eget sagoland. Sverige har enligt Reinfeldt sedan 1990 minskat utsläppen av växthusgaser medan tillväxten ökat rejält. Redan förra vintern gick han ut med denna självgoda linje om att Sverige minskat utsläppen med 7 procent, och ökat tillväxten med 30 procent på 15 år.

Men att slå sig för bröstet över minskade utsläpp med sju procent, eller ens tio procent, på så många år visar knappast några stora ambitioner. Den här statistiken som pekar ut att utsläppen minskat bygger dessutom på att flyg- och färjetrafik till och från Sverige räknas bort, och med den trafiken inräknad ligger utsläppen faktiskt på samma nivå som 1990.
Om man sedan dessutom räknar in att mycket av utsläppsminskningen består av en engångsminskning tack vare skrotade gamla oljepannor inser man - Sverige är inte på rätt väg. Vägtrafiken fortsätter att öka, och utsläppen från trafiken med den. Även köttkonsumtionen, som leder till stora utsläpp av växthusgaser, ökar i Sverige.
Reinfeldt framhåller alltså Sverige som det stora föredömet, fast utsläppen i praktiken inte minskar. Och kanske är det en rätt typisk bild av FN:s nyligen avslutade klimatmöte på Bali. Stolta miljöministrar och statschefer som applåderar sig själva - för i princip ingenting.
Det enda man egentligen lyckades med på Bali var väl att bestämma att man ska bli mer konkreta på mötet i Köpenhamn om två år. Det är inte mycket att hänga i den allt mer uppvärmda julgranen.

För faktum kvarstår: Utsläppen bör minska med 50-85 procent fram till 2050 (enligt FN:s egen expertrapport) och mycket av den minskningen bör ske väldigt snart.
Den svenska infrastrukturministern sa i Ekots lördagsintervju förra helgen att regeringen både ska främja fler transporter och 'ta sig an klimatutmaningen'. Hur ska det gå till? Det fick man förstås inget svar på. Men att politiken konkret innebär ytterligare stöd åt ökad flygtrafik och biltrafik ser vi varje månad i nya regeringsbeslut (Bromma flygplats och Förbifart Stockholm är två aktuella exempel).
Den självgode statsministern på Bali borde ta sig ett rejält kallbad och vakna upp till verkligheten. Sverige är inget föredöme - men vi borde bli det.