Vapenexporten ska EU-anpassas
Samtidigt som Sverige och FN fördömde USAs och Storbritanniens krig i Irak har de svenska vapenföretagen villigt, med svenska myndigheters tillåtelse, exporterat vapen till de krigförande länderna. Vapen som också användes i just kriget mot Irak. USA är den näst största köparen av svensk krigsmateriel.
Att USA och Storbritannien anföll Irak föranledde inte på något vis ens ett tillfälligt stopp i den svenska exporten av vapen till dessa länder, trots att riksdagens riktlinjer stadgar att vapenexport inte får ske till länder som är i väpnad konflikt med annan stat.
Mycket tyder dessutom på att den svenska vapenexporten nu ska tillåtas bli än mer omfattande. Den svenska regeringen ser just nu över reglerna för vapenexporten. Och när regeringen förra sommaren sjösatte denna utredning angavs som ett av motiven att Sverige nu ska få regler som överensstämmer med 'en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik'.
Kort sagt, de svenska reglerna ska EU-anpassas. De flesta inom Sveriges fredsorganisationer fruktar att detta innebär just en ännu vidlyftigare export, inte minst till länder som är inblandade i väpnade konflikter.
För en månad sedan kritiserade Amnesty i en rapport just de EU-regler som Sverige nu vill anpassa sin vapenexport till. Krigsutrustning, säkerhetsutrustning och tjänster som säljs från EU-länderna bidrar till att allvarligt kränka mänskliga rättigheter, enligt Amnesty.
De länder inom EU som har mest omfattande vapenexport är Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Sverige. Dessa länder står tillsammans för en tredjedel av all vapenhandel i världen.
Och EUs regler för vapenhandel sätter inte direkt några käppar i hjulen för vapenexporten. EU har en 'uppförandekod' med åtta vägledande kriterier om att vapenexporten inte ska drabba mänskliga rättigheter eller regional fred. Men dessa råd om medlemsländernas 'uppförande' är enbart rådgivande.
Nu håller även EU på att se över denna 'uppförandekod', men ingenting tyder dessvärre på att EU eller den svenska regeringen vill minska vapenexporten.
Då är det värt att fundera över den svenska vapenexportens historia. Under 1980-talet var Jugoslavien ett av de största mottagarländerna av svensk krigsmateriel. Jugoslavien var de svenska vapentillverkarnas tredje största vapenkund. Så småningom bröt inbördeskriget ut, och de svenska vapnen kom till användning. Bland annat användes Boforskanoner flitigt i det krig som sammanlagt krävde 250 000 människoliv.
Andra exempel på svenska vapen i krig är den indonesiska regimens krig mot Östtimor, bland annat med svenska vapen.
Irakkriget är för övrigt knappast första gången USA hade svenska vapen till sitt förfogande i en väpnad konflikt. Pansarskottet AT4 användes till exempel vid USAs invasion av Panama 1989, bara för att ta ett annat exempel på en USA-invasion som understötts av svenska vapen.
Svenska vapen har flitigt använts i krig, och vad som nu skulle behövas är förstås ett stopp för denna avskyvärda svenska handel. Men i stället verkar regeringen skissa på en anpassning till ännu mer frikostiga europeiska exportregler. Den 15 oktober i år ska regeringens utredare lämna sitt förslag. Det är bara att hoppas att svenska folkrörelser till dess har fått upp frågan på den politiska dagordningen.
Den svenska vapenexporten till krig är inte bara hycklande utan ett blodigt deltagande i världens oroshärdar.