Säkrast att undvika fabriksmat
<b>HÄLSA</b> Transfetter är billiga och ger längre hållbarhet. Dessa fetter som framställs genom härdning av vegetabiliska oljor är alltså perfekta för industrin, men dåliga för de konsumenter som inte äter så hälsosamt. Transfetterna tillför egentligen maten inget positivt, samtidigt som bevisen för deras negativa hälsokonsekvenser ökar. Tidigare har det visats att transfetter ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, nu finns det också tydliga indikationer på att de kraftigt ökar risken för prostatacancer.
I Danmark har myndigheterna reagerat genom att införa skarpa restriktioner på transfetter i mat. Och i New York är transfetter förbjudna på stadens restauranger.
Hur ligger det då till i Sverige? Jo, här för myndigheterna diskussioner med livsmedelsindustrin istället för att lagstifta. Därför kan en snabbmatsmåltid i Sverige innehålla 14 gram transfetter medan en likadan måltid i Danmark bara innehåller 0,4 gram. Är det fråga om svensk godtrogenhet eller har industrins lobbyister lyckats passivisera tjänstemän och ansvariga politiker?
Som framgår av artikeln Transfetter är farliga - men lagstiftning dröjer? pekar Livsmedelsverket på att konsumtionen av transfetter minskat utan lagstiftning. Ja, i viss mån har mediarapporteringen om transfetternas hälsorisker gett effekt - industrin har bytt transfetter mot andra fetter i vissa produkter - bland annat i margarin. Men det finns fortfarande ett otal produkter som innehåller transfetter.
Frågan om lagstiftning handlar mycket om politik. Vissa politiska grupper har som grundfilosofi att skjuta över ansvaret på individerna. Det klassiska resonemanget lyder ungefär att det är vuxna människor som gör inköpen och de vet vilka risker de är beredda att ta. Om man vill äta transfetter ska man alltså få göra det - det ska inte staten lägga sig i.
En svaghet med denna liberala syn är att man bortser från att alla konsumenter inte är vuxna människor. Barn, till exempel, lyckas ofta tjata till sig godis, glass och andra godsaker som ofta innehåller transfetter. Och det finns säkert många vuxna konsumenter som inte vet vad transfetter är eller vilka produkter som innehåller sådana. Då är det inte så lätt att göra medvetna val.
Det som ändå gör frågan med transfetter lite enklare att greppa är att de ofta finns i sådan mat som sedan länge betraktats som onyttig. Förutom godis och glass handlar det om vissa typer av snabbmat, kakor och snacks - det vill säga livsmedel som inte är särskilt hälsosamma ens utan transfetterna.
Det bästa vore lagstiftning mot transfetter. Men myndigheter och beslutsfattare kan ta väldigt lång tid på sig och då måste vi konsumenter själva vara på vår vakt. Och egentligen gäller det inte bara transfetter - för i den industriellt framställda maten kan det finnas fler farliga ämnen som vi i dag inte känner till. För vi kan nog inte räkna med att livsmedelsindustrin själv tar sitt ansvar för att undersöka alla potentiella riskämnen och plocka bort dem. Snarare verkar industrin sträva efter maximal vinst genom att så billigt som möjligt tillverka allt som det går att hitta köpare till. Så det är nog säkrast att så mycket som möjligt hålla sig till mat som inte varit i närheten av en fabriksanläggning.
