Inledare


Mika Nielsen
Fria.Nu

Spelreglerna måste skrivas om!

"Spelplanen består av ett landskap som genomsyras av normaliteter som påverkar hur de olika pjäserna kan flytta och vilka de bör skapa pakter med. Spelplanen gynnar vissa spelare och missgynnar andra.'

Det känns tryggt att veta att man ändå kan lita på sina politiker. De borgar för kontinuitet och trygghet i en tid av snabba förändringar. De bör ha ett stort tack för att de sätter ner foten och påminner om hur reglerna ser ut i spelet Den borgerliga demokratin. Det gjorde till exempel riksdagens kulturutskott när de i ett betänkande uppmanade riksdagens ledamöter att avslå de motioner som föreslog att regeringen skulle uppmana institutioner som ger anslag till kultursatsningar att ha tillgång till HBT-kompetens. (HBT = homosexuella, bisexuella och transpersoner). För här finns en spelregel i Den borgerliga demokratin som är viktig för att spelet ska kunna fortsätta som tidigare. Man får ju inte glömma att, om än inte t:et i HBT, så både h:et och b:et fått nya spelmarker under de senaste decennierna och nu får vara nöjda och tacksamma ett tag framöver. Betänk ändå att alla numera får vara med och spela utan att behöva välja den kriminella, sjuka eller perversa spelpjäsen. Åtminstone inte enligt regelboken. Och de spelpjäser som vill flytta ihop och samkönat leva under äktenskapsliknande former har fått tillstånd till det, liksom den som strävar efter att spela sig till nya liv har fått ökade möjligheter att göra det.

Tre motioner om fler förändringar i spelreglerna hade kommit in. Ett av argumenten var kulturens betydelse för attityder och fördomar. I motiveringen till att avslå motionerna hänvisades bland annat till att det inte bör vara riksdagens uppgift att för de olika kulturaktörerna utpeka grupper i samhället vars situation särskilt ska beaktas i utformningen av verksamheten. Därtill uttrycktes att man utgick från att all verksamhet inom kulturområdet strävar efter att ha sin grund i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och i alla människors lika värde.

Det finns anledning att uppehålla sig vid spelets regler här och fråga sig varför man inte ska peka ut olika grupper och vad konsekvenserna blir av detta. Nu blir det tydligt att vi inte har att göra med ett enkelt sällskapsspel, utan ett komplicerat strategispel. Spelplanen består av ett landskap som genomsyras av normaliteter som påverkar hur de olika pjäserna kan flytta och vilka de bör skapa pakter med. Spelplanen gynnar vissa spelare och missgynnar andra. De som gynnas opererar genom att ge sken av att deras erfarenheter och perspektiv är allmängiltiga. Något som de hjälps till att göra genom att de har möjlighet att kontrollera både Fängelse, Gå och Norrmalmstorg. Kulturen förmedlar mer eller mindre värde till olika pjäser. Detta ger dem därmed olika möjligheter att uttrycka sina erfarenheter och befästa sina positioner och låta regelverkets grunder vara orubbade. Samtidigt som spelarna i överläge kontinuerligt agerar för detta, strävar de missgynnade spelarna mot att jämna ut styrkeförhållandet. Dessa spelare kan utmana genom att solidarisera sig med varandra och sticka hål på myten om det universella. Spelets mål ser alltså olika ut beroende på vilka som spelar. De missgynnade spelarna har mycket att vinna på att blottlägga och skriva om reglerna så att de tar sin utgångspunkt i formuleringar som möjliggör en pluralism och mångkulturalism i realiteten. Först då är det möjligt att tala om rättvisa spelregler och alla människors lika värde.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria