Enkel biobiljett till Havanna
I fredags kväll mötte jag en pojke i Sydafrika. I kåkstaden i Soweto drog han upp gränsen mellan liv och död med sin knivsegg. Hans stålblick fick mig att rysa. Hans livsöde fick mig att gråta.
Dagen därpå satt jag på en bänk i en förort till Köpenhamn. Min bänkkamrat luktade öl och svor mig i ansiktet men jag tog honom till mitt hjärta när han tafatt kammade sitt otvättade hår inför sitt första möte med sin vuxna dotter. Jag sprang med honom när han flydde undan polisen och mitt hjärta bankade i takt med hans steg som ekade mellan höghusen. Min mage vändes in och ut när han tömt sin tredje spritflaska i följd.
På söndagen dansade jag salsa på hustaken i Havanna och min hud kändes lika het som alla andras hudar som blänkte i den kubanska natten. Musikens rytm pulserade i mitt blod och sångaren blick skapade bubblor i mitt bröst.
Under en helg reste jag världen över och grät och skrattade med människor från samhällets alla skikt. Genom filmens värld mötte jag dessa individer och fick för ett ögonblick leva i deras tillvaro. Min biobiljett var min flygbiljett men framför allt min inträdesbiljett i människornas liv. Under två timmars tid fick jag dela de insikter som det tagit ett liv för dessa själar att nå. När ljuset åter tändes i biosalongen var jag lite rikare än när ridån gled isär vid filmens början.
Film skapar möten och möten ger förståelse. Den värld man förut trott var svart eller vit visar genom filmen istället upp sig i regnbågens färgskala och det som innan var fel kanske fortfarande inte är rätt men inte helt fel heller.
Film är också andra möten. Dolda i biomörkret, förenade i skratt och snyftningar och förfärade utrop, jag och mina likar möts i den delade upplevelsen. Och i diskussioner som följer när eftertexten rullat färdigt och musiken tonat ut. Biografen blir ett forum för debatt, reflektion och gemenskap. Att film är bäst på bio understryks av detta forums betydelse.
Film är även ett möte med en själv och ens sinnen. Att se film är inte endast en betraktelse, det är stimuli för alla ens sinnen. En bra film kan få din mun att vattnas, din hud att beröras, dina ögon att tåras och ditt blod att rusa. Film väcker matlust, sexlust, livslust! Eller får dig att förlora detsamma.
Resan ligger bara en biograf bort. Mötet väntar på dig på bioduken. När vinterblåsten drar som snålast på Avenyn, köp dig värme i kropp och själ. Köp en enkel biobiljett till Havanna.
* Filmerna som inspirerade Charlotta Asplund var: Tsotsi, av Gavin Hood, Bänken, av Per Fly och Havanna Blues, av Benito Zambrano.
