Låter det som en som påhittad historia och något som aldrig skulle kunna ske? Så gick det till i den polska staden Lodz. Stadens största begravningsbyrå och dess ägare Skrzydlewski hade kommit på den briljanta idén hur man kunde lura av folk det statliga bidraget. Från början var planen att enbart rapportera om vilka som hade dött av sig själva, men efter ett tag kom ambulanspersonalen på en ny, och mycket makabrare idé: ju fler döda - desto mer pengar kan vi tjäna. Och medan de inblandade allt mer förlorade sin respekt för döden, sörjde anhöriga och unga som gamla begravdes i Skrzydlewski kistor.

När journalisten Monika Sieradzka träffar Skrzydlewski för första gången har han just blivit utnämnd till 'Borgmästare för en dag'. Han är en driven affärsman som donerat en stor summa pengar till stadens sjukhus för leukemidrabbade barn. Men för maktens män är det lätt att skaffa sig fiender och just innan han träffar Sieradzka blir han utsatt för ett mordförsök. Han överlever, men det dröjer inte länge innan nästa smäll:
en av ambulansförarna har bestämt sig för att berätta.
Necrobusiness tilldelades nyligen pris för bästa långa film av dokumentärfestivalen Tempo. Och det är lätt att förstå varför. Inledningen består av svartvita animationer på sammanbitna ansikten, män som tar på sig läkarhandskar och begravningståg. Allt det tonsatt av musik som för tankarna tillbaka till sovjetfilmens glada dagar. Musiken, som från början är fartfylld och svängig, är en röd tråd genom hela dokumentären. Ju mer man får veta, och ju allvarligare och mer absurd situationen blir desto lugnare och sorgsnare blir tonerna.
Sorgsen blir man också som åskådare, för trots alla fruktansvärda brott känner man sympati med bödlarna. Vad var det som fick dem att gå så långt? Hur kunde personer som finns där för att hjälpa - istället låta sig styras av girighet? Och vad hände egentligen med stadens hjälte Skrzydlewski? Mannen som inte blev dömd i domstol, men för alltid tappade sitt rykte och anseende i den polska staden Lodz.