Under mötet i förra veckan gav de rika länderna i WTO efter för ett gammalt krav från många utvecklingsländer - de lovade att sluta med exportstöd till jordbruksprodukter. I utbyte ska länderna i Syd öppna sina marknader för produkter från den rika världens tillverkningsindustri.

I avtalet finns inget datum angivet för när exportsubventionerna ska slopas. Bland annat därför tycker många organisationer som arbetar för en rättvis världshandel att det nya avtalet är tandlöst.

- Om alla verkligen vore överens om allt som står i avtalet, så skulle saker och ting börja se ljusare ut för de fattigaste länderna. Anledningen till att jag tvivlar är att det inte finns någon tidsplan, säger Andrew Pendleton från organisationen Christian Aid till den brittiska tidningen The Guardian.

Varje år betalar EU-länderna omkring 2,8 miljarder i exportstöd till jordbruksprodukter. 1996 inledde USA ett omfattande stödprogram. Sedan dess har världsmarknadspriserna på USAs viktigaste exportprodukter, majs, vete, sojabönor och bomull, sjunkit med 40 procent. Jordbrukare i fattiga länder får väldigt svårt att konkurrera med i-ländernas subventionerade produkter.

WTO-förhandlingarna går i rundor. Varje sådan runda består av massor med formella och informella möten och ska mynna ut i ett nytt avtal, ett nytt regelverk för världshandeln. Alla officiella beslut i WTO fattas enhälligt, och därför blir förhandlingarna mycket utdragna. För att komma fram till en överenskommelse brukar medlemsländerna först arbeta fram så kallade ramavtal. Det är avtal som anger inriktningen på de fortsatta förhandlingarna och får parterna att närma sig varandra. Det är ett sådant ramavtal medlemsstaterna har skrivit under nu.

Den pågående rundan inleddes med ett ministermöte i Qatars huvudstad Doha i december 2001. Där kom medlemsländerna överens om att förhandlingsrundan ska fokusera på att lyfta de fattiga länderna ur fattigdom, och därför kallas den på engelska för Doha Development Agenda, på svenska oftast för Doharundan.

WTOs förra toppmöte hölls i Cancún i Mexiko i september förra året. Målet där var också ett ramavtal men mötet slutade i kollaps. För första gången hade fattiga länder i Syd gått samman för att få gehör för sina krav i Världshandelsorganisationen. De krävde bland annat att de rika länderna skulle sänka sina importtullar och sluta dumpa subventionerade jordbruksprodukter på världsmarknaden. WTO har för länge sedan tvingat länder i Syd att öppna sina jordbruksmarknader, medan länderna i Nord behållit sina tullar.

I Cancún samarbetade länderna i Syd för första gången, men det var inte en engångsföreteelse.

- WTO styrs inte längre av de mäktigaste länderna i världen. De fattiga länderna har lyckats skapa en maktbalans, sa Pascal Lemy, som förhandlar åt EU, till The Guardian.

Men vore det bra om alla tullar och allt stöd till jordbruksprodukter försvann? Alla tycker inte det. I höstas kom en rapport från University of Tennessee. I den står att effekterna av slopat jordbruksstöd skulle bli kraftigt negativa. Bönderna i de rika länderna skulle plötsligt stå utan försörjning, men priserna på jordbruksprodukter skulle ändå inte stiga nämnvärt så jordbrukare i Syd skulle inte heller tjäna något på det. Priserna skulle inte stiga eftersom jordbrukarna i Nord fortfarande skulle producera lika mycket, enligt rapporten. Jordbrukarna skulle fortfarande ha lika mycket mark att odla på. Och de skulle fortfarande vara tvungna att betala sina löpande kostnader, så de skulle inte ha någon möjlighet att minska sin produktion.

- Lantbruket följer inte läroböckerna vad gäller frihandel. Det kan inte fungera enligt den frihandelsmodell som predikas idag, sa Daniel de la Torre Ugart till nyhetsbyrån IPS. Daniel de la Torre Ugart är lantbruksekonom vid universitetet.

Enligt rapporten är det viktiga att de rika länderna slutar att exportera så mycket. Till exempel skulle myndigheterna kunna köpa upp jordbruksprodukter som annars skulle exporteras. Då kan myndigheterna sälja från sina lager om priserna plötsligt skulle bli för höga.

- Detta är inga nya idéer. Men så många är idag upphängda vid idén om oreglerade marknader, utan inblandning från myndigheterna, att de har glömt att jordbruk är en bransch med särskilda villkor, sa Ugart.