Ickevåldskampen mot Israel nonchaleras
Den 30 mars varje år uppmärksammas den palestinska minneshögtiden Jordens dag världen över. Runt om i Israel har människor demonstrerat, bland annat i Jaffa och i flera städer på Västbanken har det ordnats fredliga demonstrationer i fyra dagar. Detta är dock ingenting som majoriteten av svenska medier tycker att det är värt att göra nyheter av.
Jordens dag högtidlighåller minnet av sex palestinier som dödades av israelisk militär den 30 mars 1976 när de deltog i en generalstrejk i Israel för att protestera mot konfiskering av mark från palestinska byar inne i Israel. Militären angrep en fredlig demonstration med våld och förutom de sex dödade skadades 100 palestinier och 300 personer arresterades.
Syftet med veckans demonstrationer på Västbanken var förutom att uppmärksamma Jordens dag, att ena det palestinska folket och stärka ickevåldsmotståndet mot den israeliska ockupationen. Manifestationerna var också en protest mot att israeliska myndigheter fortsätter att stjäla och konfiskera palestinsk mark för att göra plats för muren och bygga ut bosättningarna. Under de senaste åren har Israel också dragit upp hundratusentals olivträd, rivit växthus och förstört vattenkällor för bönderna.
I december 2007 presenterade Israel sina planer att bygga ut bosättningen Har Homa med 307 lägenheter, samt bosättningarna Givat Ze"ev och Pisgat Ze"ev med vardera 750 bostäder. Detta helt i strid med internationella lagar och överenskommelser. Så sent som i förra veckan godkände Israels försvarsminister en transport av flera mobila hem till en bosättning i Hebron. Ett exempel på att bosättningarna expanderat trots att premiärminister Olmert under Annapolismötet sade sig villig att följa Vägkartan för fred, där det viktigaste kravet på Israel är att frysa alla bosättaraktiviteter.
Det är inte bara på Västbanken som Israel konfiskerar och stjäl mark, även de arabiska byarna inne i Israel är hårt utsatta, speciellt i Galiléen och Negevöknen. Jordens dag är därför ett viktigt tillfälle för att uppmärksamma diskrimineringen mot palestinier inne i Israel. Situationen för dem och för palestinierna på Västbanken och i Gaza är väldigt olika, men alla är de på ett eller annat sätt utsatta för Israels alltmer tydliga apartheidpolitik.
I tidningarna har vi kunnat följa ickevåldsmotståndet i Burma och Tibet, och jag skulle önska att de många fredliga demonstrationer som ordnas på Västbanken kunde få uppmärksamhet som komplement till all eländesrapportering från området. Palestinierna har en lång tradition av ickevåldskamp och den har överlevt det mer militanta motståndet, och i dag arbetar många demokratikämpar för att det åter ska bli det starkaste vapnet mot ockupationen.
