Skillnaden mellan demensteam och vanlig hemtjänst är att teamet har mer tid och mer utbildning. Tio personer har hand om 25 vårdtagare, för Greta betyder det att hon har besök upp till sju gånger per dag. Mycket mer än vanlig hemtjänst. Hennes son Piero, bor i huset intill och han är också nöjd.

- Det är skillnad nu mot tidigare, till exempel brukar jag handla till mor och jag ser en helt annan variation i hennes mathållning nu. De verkar ha ett större engagemang, säger han.

Vi möter Greta och hennes son tillsammans med Eva Strandberg, Gretas 'mesta' vårdare.

- Hon känner sig trygg med mig, det märks inte minst när vi är nere på dagcentrat någon gång, då tyr hon sig till mig, säger Eva.

Teamet känner alla sina vårdtagare väl och för noggranna anteckningar över hur varje person vill ha det. Greta och Eva läser veckotidningar och sjunger gärna ihop. Greta demonstrerar gärna det senare, Eva lite mer tveksamt.

Alla som arbetar inom teamet har kompetensutvecklats för att kunna arbeta med dementa. De har också flextid, så kallade 'tvättstugeschema' samt årsarbetstid. Det finns två olika team i Västra Innerstaden och de pusslar ihop sina scheman inom respektive grupp.

De tar så gott som aldrig in vikarier, för det stör vårdtagarna, utan täcker i stället upp för varandra i största möjliga mån. Måste vikarier sättas in använder man samma från gång till gång.

- Det fungerar inte med vikarier hur som helst, våra vårdtagare blir alldeles för oroliga av det. Visst är det ett stort ansvar vi har, men vi har stor frihet också, berättar Eva.

Hon tycker att hennes yrkesstatus har höjts genom den fortbildning hon och hennes arbetskamrater fått. Själv kan jag inte låta bli att undra om inte alla inom hemtjänsten borde ha det så här.

- Jo, visst borde det vara så, säger Reidun Petersen, demensteamets arbetsledare. Det var hon och demenssjuksköterskan i Västra Innerstaden i Malmö, Anita Olsson, som drev fram försöket med demensteam.

- Vi kände oss otillräckliga, nu är det den vanliga hemtjänsten som larmar ifall något inte står rätt till då kan vi gå in efter att det ställts en diagnos. Men det är viktigt med en diagnos och alla vår vårdtagare är diagnosticerade, så vi vet exakt hur vi ska hjälpa dem, berättar hon.

Men allt är ändå inte perfekt.

- Nej, det händer att vi gör våra grodor, ibland blir en vårdtagare alltför orolig och förvirrad och måste in på särskilt boende, det kan ju hända att vi inte upptäcker det innan hon/han springer iväg ut och irrar bort sig, berättar hon.

- En del är inte så sociala och vill inte att vi ska komma så mycket, då kan det var svårt att ha koll, säger Eva.

Men både två är övertygade att det här är den bästa vårdformen för det allra största antalet dementa.

- Det finns väl inget som säger att man helt plötsligt vill leva i ett kollektiv bara för att man har blivit gammal! Vi behöver fler demensteam, säger Reidun.