Någon vill bestämma hur du ska vara klädd. Accepterar du detta har du förnedrat dig stort. Nästa steg är att bestämma vad du ska ha för åsikter. Det är för mig ofattbart att någon ska bestämma hur jag ska vara klädd. Det måste vara någon eller några med fascistsjälar. Man vill på något sätt få kontroll över dig.

Unkna religioner som katolicismen och islam har excellerat i krav på att speciellt dina ben ska vara skyddade mot insyn. Varför? Har inte Gud skapat benen?

Ibland har uniformen stor ekonomisk betydelse. Till exempel skoluniformer. Så mycket som 30 procent flera elever skulle gå i skolan i länder som Indonesien om det inte krävdes skoluniform. Föräldrar har inte råd med uniformen. Oftast är uniformen dyr därför att tillverkaren måste betala skolans rektor för att få monopol på uniformen.

För flera år sedan skrev jag till Unesco och bad dem ta initiativ till att i varje form göra uniformen frivillig. Men ännu har jag inte fått något svar. Ett initiativ från Unesco och vi skulle få miljoner flera barn i skolan.

I nio dagar har jag levt under dresscode, i Said Babas Ashram. Det var en enkel code, att man måste ha kläder på armar och ben, men ändå. Första dagen höll den på att sätta mig i verkliga svårigheter. Jag hade gått ur ashram tidigt på morgonen i kortbyxor för att vandra i bergen.

Ingen hade stoppat mig, men då jag kom hem blev jag nekad inträde. Det hjälpte inte att jag sa att jag hade alla mina pengar och saker på mitt rum. Där stod jag utan pengar och bara de kläder som jag hade på mig, de religiösa vakterna var obevekliga, utan att skyla mina ben kom jag inte in. Jag hade inga pengar på mig för att köpa några byxor. Jag skulle ha mycket svårt att klara mig i Indien utan pengar.

Jag undrade varför man är så grym om man har en religion? Hade de varit ateister har de säkert kunnat ha överseende med en överträdelse som inte kunde skada någon. Jag hade fyra vakter runt mig, de var obevekliga och hatiska. Så kom jag att tänka på att jag hade också passet på rummet, vilket blev min räddning. Jag gaskade upp mig och sa:

- Enligt indisk lag måste jag anmäla för polisen då jag har förlorat mitt pass.

- Har du förlorat passet?

- Självklart, det ligger på rummet som ni hindrar mig från att nå.

Vakterna gjorde en helomvändning, kastade ett lakan om mina förhatliga ben och följde mig under sträng bevakning till mitt rum, jag fick lova att inte gå klädd så där.

Det var varmt och besvärligt att alltid ha tyg på benen, men det värsta är att man känner sig förnedrad. Men det kanske bara var jag som kände mig förnedrad? Det är just detta som skapar diktaturer - att människor så lätt underordnar sig.