Kerry valde under demokraternas konvent att fokusera på vad han ville i stället för att ägna sig åt pajkastning på president Bush. Det visade sig vara en usel strategi. Nu ligger han efter Bush i de flesta opinionsundersökningar. Ju mer kandidaterna utkämpar verbala krig som bara går ut på att smutskasta varandra, desto större blir intresset för valet. Och sorgligt nog, har denna teori stöd i historien.

Kerry verkar börja inse att han inte kommer bli ihågkommen för att ha förlorat snyggt. Det enda godtagbara resultatet är seger. Hade han valt att fortsätta sin augustibana där han vägrade komma med verbala påhopp på Bush hade han sannolikt legat ännu lägre i opinionsundersökningarna än han nu faktiskt gör.

De kommande två månaderna står vi inför upploppet på denna cirkus där Kerry nu bytt linje och går hårt åt Bush och hans utrikespolitik. Bush å sin sida raljerar glatt över sin motståndares 'kvinnliga sätt att närma sig kriget mot terrorismen'. Exakt vad det skulle innebära är svårt att veta men vi kan nog gissa att det inte var menat som en komplimang. Bush menade att al-qaida sannolikt inte skulle respektera USA för deras mjuka sidor.

På en intellektuell nivå är det inte svårt att argumentera att Kerry rimligtvis borde vara den starkare kandidaten av de två. Men alla röstar inte intellektuellt och det är här Kerry förlorar röster. Han har tillåtit Bush att utmåla honom som en stenrik vit man som inte riktigt satsat på att sätta ett starkt varumärke på sig själv. Bush har haft lättare att få människor att identifiera sig med honom, trots att han är president mycket tack vare sin far och att han inte gjorde ett handtag till han var över fyrtio år gammal. Men en sak har han lyckats med. Han har lyckats få detta val att handla om att han är stark och att Kerry är svag.

Kerry har gett sig in i pajkastnings-fighten men har också annonserat att han önskar att höja nivån på dialogen dem emellan när de närmar sig valet. Bill Clinton gjorde det och lyckades. Frågorna de diskuterar är inte enkla och de attackeras på olika sätt. Bush anklagar Kerry för att vara valhänt och i ena stunden rösta för mer utrustning till de militära styrkorna för att i nästa rösta emot. Kerry måste försvara sig och förklara de komplexa omständigheterna kring varför han gjorde som han gjorde, men det kräver en del av väljarna. De måste nämligen stanna upp och tänka själva.

Republikanerna har en huvudfråga för sin kampanj och det är kriget mot terrorismen. Det är där de vinner flest röster har det visat sig. Men det är också den känsligaste huvudfrågan eftersom det även är den fråga där Kerry med sin historia som befäl i Vietnam har mest trovärdighet i sin kritik. Här har Kerry sin stora chans att plocka röster från Bush. Dels för att han inte gått ut så hårt hittills och dels för att Bush verkar ha slut på argument. Människor har hört hans klyshor till leda och är nu möjligen öppna för nya argument. Speciellt när det i dagarna kommit nya siffror på hur många amerikanska soldater som i verkligheten dött i Irak.

Nu kan alltså Kerry sikta in sig på de som fortfarande inte verkar ha bestämt sig och fokusera sin kampanj på argument mot kriget men också på andra saker som ekonomin, hälso- och sjukvården och skolan. Kerry har förmågan att hantera många ämnen på en gång och kan han visa de amerikanska medborgarna detta har han en chans. För det är sannolikt inte en slump att Bush bara har en huvudfråga i sin kampanj.