Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria.Nu

Svårt att hålla val under ockupation

"De som har röstat är endast palestinier som bor på Västbanken och Gaza. De som bor i flyktingläger runt om i världen har inte kunnat rösta och de som sitter i israeliska fängelser har också nekats denna rättighet. I östra Jerusalem bor det cirka 120 000 palestinier. Av dem hade endast cirka 5 000 registrerat sig för valet.'

Det är med blandade känslor jag har följt rapporteringen kring det palestinska presidentvalet. Mycket har varit bra, som att många människor med olika politiska bakgrunder har varit där som valobservatörer. Att Carl Bildt och andra tycks imponerade av den positiva atmosfären och det välorganiserade valet, kan förhoppningsvis leda till ett fortsatt engagemang för det palestinska folkets rättigheter. På plats är det svårt att blunda för vad som är rätt och fel om man tror på demokrati och rättvisa.

Det som oroar är de förväntningar som omvärlden nu tycks ha på den nyvalda presidenten. Frågan är hur mycket Abu Masen kan uträtta så länge Palestina är ockuperat. I tv och tidningar har det framstått som att detta handlar om en stat som håller val och att det som behöver övervakas är att det inte förekommer valfusk. Och slutsatsen blev att valet var demokratiskt.

Jag tycker att palestinierna ska ha beröm för att de genomfört ett val trots ockupation. Självklart ska deras nya ledare accepteras som folkvald, men vi får inte glömma att det inte är Abu Masen som kan göra livet lättare för det palestinska folket, utan ockupationsmaktens ledare Ariel Sharon.

Om man vidgar demokratibegreppet något, blir det svårt att kalla valet demokratiskt. De som har röstat är endast palestinier som bor på Västbanken och Gaza. De som bor i flyktingläger runt om i världen har inte kunnat rösta och de som sitter i israeliska fängelser har också nekats denna rättighet.

I östra Jerusalem bor cirka 120 000 palestinier. Av dem hade endast cirka 5 000 registrerat sig för valet. Sveriges televisions utsända förklarade det med att 'de är rädda att förlora sina sociala förmåner'. Jo, så kan man kalla det. Man kan också uttrycka det som att de är rädda att förlora allt. Palestinierna ser östra Jerusalem som en del av Palestina, men eftersom Israel har annekterat staden måste man ha speciella ID-kort för att få vistas där. De har ett uppehållstillstånd som inte är permanent. En handling som de flesta palestinier saknar. Många har förlorat sina Jerusalem-ID när de varit utomlands eller om de vistats för länge på Västbanken. Under perioder har så många som tio palestinier om dagen fått sina ID-kort konfiskerade och därmed förlorat rätten att vistas i Jerusalem. Vid en av vallokalerna satt en israelisk gränspolis och prickade av vilka som röstade. Den lokalen stängdes dock på uppmaning av valobservatörerna.

Men även om tusentals palestinier i östra Jerusalem hade röstat, så är det väldigt lite som den palestinska presidenten kan göra åt deras situation, eftersom Israel har annekterat staden.

Vid analyser av valet måste man också beakta presidentkandidaternas möjligheter att bedriva kampanj med alla vägspärrar och förbud. Abu Masen var den enda som tilläts att röra sig fritt, de andra kandidaterna misshandlades och arresterades vid ett flertal tillfällen. Valet visar ändå att palestinierna har förmågan och viljan att bygga upp en demokratisk stat. Att Bush och Sharon nu när Arafat är död säger sig vilja prata om fred är förhoppningsvis ett litet steg på vägen.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria