• Flykten går från en kärlek, eller snarare ett flertal kärlekar som brast, förvirrade, vittrade bort.
Stockholms Fria

Den täta ångesten har skingrats

Kroppar i sammandrabbning och ibland en utvidgning som tvingas uppstå av tomrummet kropparna emellan. Detta är en av de erfarenheter som ofta blir synliggjord i Åsa Ericsdotters författarskap. Från debuten Oskyld till årets bok - hennes fjärde diktsamling - Smälter.

I Smälter finns det, igenkännbart från de tidigare böckerna, ett älskat och älskande du från ett förflutet skeende och ett älskat och älskande du i nuet. Jaget söker sig mot båda. Trevande, tidvis kärlekstörstande och desperat i anropet. Här finns en saknad efter det förbipasserade och en osäkerhet i relation till det nya. Specifika återblickar från det nästintill idylliska förgångna återkommer likt andhämtningar i det plågsamt vacklande nuet, där mer än själva jaget tycks frånryckt sin vana och naturliga bestämning. Själva omgivningen tycks vara satt ur spel. Bergen ömsar skinn och det avkastade gamla bergskinnet fräser till när det når havsytan. Textjaget tycks befinna si på ny ort och skrivandet växer fram som ett gensvar mot olusten i mötet med den nya topografin:

nej det är inte min ö visserligen och nånstans att jag ju skulle kunna, om jag var tvungen, åka. men vart. eller hurdå. för dina gator var lika tillfälliga som alla andra, resväskan på hallgolvet. badrumskåpen som aldrig hinner ställas i ordning.

Varför jagpersonen valt resandet framgår inte. Jag anar att flykten går från en kärlek, eller snarare ett flertal kärlekar som brast, förvirrade, vittrade bort. Vindlingen in i det nya landskapet fortsätter att vara en yrsel tills yrseln själv blir ett landskap. Som yrseln i kroppen då man snabbt försöker orientera sig vid en korsväg utan skyltar. När blicken klarnat något har färden gått mot en ny möjlig kärlek och vistelseort. På vinst och förlust driver jaget vidare.

Jag läser att Åsa Ericsdotter numera huserar i Frankrike. Och så blir den omöjliga transformeringen från det svenska till det franska ett tema, här genom den språkliga förbistringen. Det skildras utifrån ett par detaljer - som i passagen:

älgar lingon lämmeltåg

varken du eller jag hittade översättningarna

I likhet med den föregående diktsamlingen Tillbaks så är Smälter en aning mer sansad i jämförelse med de första diktsamlingarna. Det som tidigare forsade fram liksom okuvligt, rämnande, har tonats ner. Den täta atmosfären av desperat saknad och stekhett begär har skingrats något. Det är för tidigt för läsaren och förmodligen för Ericsdotter själv att avgöra vart detta en aning mognare uttryck ska föra oss. Vad som gått förlorat i kompakt intensitet lämnar texten öppen för en mer resonlig, underfundig och kontemplativ ton.

Fakta: 

Lyrik
Smälter
Författare: Åsa Ericsdotter
Förlag: Wahlström och Widstrand

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Alkemisten som cancersvulst

Nyskriven kvalitetsesoterika på svenska är vi svältfödda på. Mestadels vadar vi knädjupt i delfingrå healingstinn nyandlighet. Men förhoppningarna väcktes till liv när Carl-Michael Edenborgs avhandling om alkemi gavs ut.
Edenborg - till vardags förläggare på Vertigo förlag - hade redan visat prov på djärv forskning och egensinnig historiesyn med sin i bokform utkomna magisteruppsats Gull och mull, där analyser lånade från bland andra Georges Bataille florerade.

Alkemin - vägen till gudomlighet

Den mänskliga alienationen har sin mytiska förankring i den gnostiska Sofiatraditionen. Sofia lämnar det evigt fullkomliga (Pleroma) och driver mot kaos och desorientering. Sofia var den yngsta av de himmelska varelser som vistades i Pleroma, och befann sig längst bort från ljuset, alltets källa, den sanna guden. Hon såg ett ljus i en avlägsen del av det mörka och levde i villfarelsen att det var Fadern, men det visade sig vara reflektionen av det sanna ljuset i avgrundens botten.

Säregen fotograf från svunnen tid

Det är avtryck från ett flertal rörelser i förra seklets svenska historia som möts i boken Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok - fotografier av Karl Lärka 1916-1934. Det är tiden då Dalarna får stå modell för den ursprungliga nationella särarten. En tid för begynnande nationalromantiska strömningar och dokumentation av det 'genuint svenska'. Och tid för en av de mest välkända svenska fotograferna under nittonhundratalet - Karl Lärka - att bege sig in i de djupa skogarna till de gamla byarna med sin till viss del hembyggda fotoutrustning.

Vriden och vidrig pulp fiction?

Den satiriska Anastasia Wahls Den vidrige är en väldigt medveten text. Det är en text skriven av en uttråkad författare, som vill driva med den genre den påstår sig ha som sin hemort - Manhattan-deckarna (se pastischen i omslagslayouten). Som driver med de traditionella inhemska gråsosseaktiga kriminalhistorierna.

© 2025 Stockholms Fria