Torsdagen den 13 januari beskrev en journalist i en av våra stora dagstidningar sitt besök i en thailändsk fiskeby. Artikeln är intressant som ett exempel på en 'andlig' vinkling. Och däri ett stänk av den så frekventa satsen 'vi måste ha respekt för naturen'. Åsikter som kommer igen i text efter text och i otaliga tv-program. Vi ska bli andliga och vi ska underkasta oss 'naturen'.

I denne journalists artikel representerades andligheten av en budd- istmunk som sa 'Människan har förlorat kontakten med naturen. Den slår tillbaka'.

Den 7 februari gav SVTs nyhetsprogram röst åt muslimer i Indonesien som betraktade förödelsen i Acehprovinsen och menade att detta var Allahs straff för deras synder. Den svenske tv-journalisten sa att dessa människor hade stor hjälp och tröst i sin tro.

Seriösa journalister har väl inte gått så långt att de explicit uttalat att vi människor genom teknik och påverkan på planeten åstadkommit katastrofen i Asien. Men genom att låta texten glida från avverkade man-groveskogar till flodvågor ger man läsaren/lyssnaren ett oklart intryck av att människor och människors tekniska framsteg är skuld till de flesta av katastrofer. Och att vi bör lyssna på buddistmunkar eller andra 'andliga lärare'. Och främst lära oss ödmjukhet. Detta med ödmjukhet betonas av olika anledningar starkt.

Från min mindre andliga ståndpunkt undrar jag om dessa journalister skulle acceptera att botas och behandlas av buddistmunkarnas förböner när de drabbats av till exempel blindtarmsinflammation. Absolut avvisande den skrämmande västerländska sjukvården som hör hemma hos den avskydda tekniken. Som tappat kontakten med nat- uren och andligheten. Buddistmunken bönemumlar och inflammationen sprider sig - tror verkligen dessa skrivande och 'tänkande' människor på vad de skriver??

Frågan ställer sig självt: hur och varför har den andliga och miljöfundamentaliska sörjan spridit sig och fått dominera så? En snäll förklaring kunde vara att en trend föddes (hos sextiotalets flowerpower?) och sedan växte. Energiskt uppbackad i media. Intellektuellt lättsmält för en bredare publik. Förmodligen också verkligt omfattad av den halvbildade medelklass som medverkar i och även styr media.

Den mer elaka förklaringen - som inte utesluter den tidigare - är att etablissemanget har intresse av att fördumma oss alla. Därav kraften i trenden. Mina vänner skämtar ibland och menar att ett stupiditetsvirus har spritts ut över västvärlden.

Ett virus som slår ut allt vad rat- ionalitet och upplysning heter. Rat- ionalitet och upplysning, två fulord som är hart när förbjudna att i dag uttala i den offentliga debatten.

Svenska kyrkan var fram till Asienkatastrofen på tillbakagång. Deras ekonomi var tydligen inte så god och människor lämnade kyrkan. Efter tsunamin har uttåget ur kyrkan minskat procentuellt (Dagens Nyheter den 16 januari 2005).

Under trycket av tillbakagången har kyrkan de senare åren varit intensiv i sin propaganda. Desperat i att synas och höras. Att behålla sin andliga dominans i det moderna samhället. Och har som all annan 'andlighet' haft kraftfull hjälp av media. Gudstjänster i tv, gudstjänster i radio, tillträde till våra skolor med kristen propaganda, annonser i dagspressen et cetera, et cetera. En djupt kristen statsminister är en god propagandabit i sig.

Efter tsunamin har Svenska kyrkan uppenbarligen helt fått tillbaka sitt tolkningsföreträde. Har skickligt - mycket skickligt - skött sina aktioner och framträdanden. Svenska präster i arbete 'ute på fältet' har fyllt tv-bilder och tidningar. Deras insatser har överallt rapporterats och lyfts fram. Visats upp. Och kunnat understrykas eftersom samhället i övrigt till en början agerade långsamt kring katastrofoffren.

Konservatismen mörknar över landet. Kungafamilj och präster dom- inerar scenen och uppmuntras att så göra. Det offentliga rummet vidöppet för 'andlighet' och nu därtill rojalism. Men nästintill stängt för det moderna konceptet, rationalitet och upplysning.

Scenariot skrämmer mig. Och var är de intellektuella som borde ha tagit upp debatter kring detta samhällsfenomen?

Att den omätbara, fasansfulla tragedin i Asien dragit med sig diskussioner kring miljö och miljöförstöring är ju fullt rätt och riktigt. Ingen människa styr ju jordbävningar (inga andar eller gudar heller!) men det ligger säkert en sanning i att stränderna i Thailand och Indien utnyttjats på ett felaktigt sätt. Ingen förnekar att så kan vara fallet. Det är dock inte buddistmunkar eller miljöfundamentalister som kan råda bot på detta. Men våra biologer, samhällsvetare och tekniker. Forskare från Asien och från väst. Det vi eventuellt har förstört måste repareras, byggas ut och ändras och det är vår teknik och tekniska utveckling som ska klara detta. Kommer vi underfund med att vi måste ha mangroveskogar utefter stränderna så ska vi placera dem där. Svårigheter kring detta är inte tekniska men möjligen politiska.

Teknikfientligheten och 'andligheten' hjälper ingen.