Det hände på en svensk boxningsgala nyligen: varje gång de två blod- iga och svettiga männen satt och pustade ut mellan ronderna gick en ung kvinna runt med en stor skylt för att visa vilken rond som skulle börja. Efter varje rond blev hennes klädsel allt lättare och till slut var hon nästan naken.

Det är uppenbart att evenemanget i första hand inte vände sig till kvinnor. Att det var fråga om sexism är också ganska klart.

Men frågan är om det är någon större skillnad mellan rondtjejen och basketstjärnan Dennis Rodman som poserar naken på storbildstavlor mot djurplågeri? Och hur är det när fotbollsproffset Fredrik Ljungberg låter sig fotograferas i kalsonger som han tycks vara på väg att dra ner. Är det också sexism?

Vad som är klart är att det handlar om att sälja idéer eller produkter med hjälp av sex och idrott. Till exempel Ljungberg lär ha tjänat flera miljoner på sina uppdrag för Calvin Klein.

Men sex är inte det enda som säljer - för det gör även våld. Bland annat har elitishockey blivit våldsammare under de senaste åren och många (manliga) åskådare jublar.

'Meshockeyn håller på att dö ut', myste till exempel en krönikör i en av de större kvällstidningarna nyligen.

Bakgrunden var ett par fall av överfall mot nyckelspelare i motståndarlag, och en händelse där en yrkesspelare förlorat en tand men samtidigt fått bort en spelare bland 'fienderna' ur matchen. 'Hockeyn är manlighetens sista bastion i det svenska samhället', menade krönikören.

Undrar förresten om nämnde krönikör tycker att NHL-stjärnorna Kristian Huselius, Andreas Lilja och Henrik Tallinder agerade manligt i sexkandalen ny-

ligen.

Min huvudfråga är ändå vem underhållningssporten egentligen vänder sig till. För evenemang och stjärnor marknadsförs på ett med-

vetet sätt och målgrupperna torde vara kartlagda.

Jag gissar att många idrottsevenemang är skräddarsydda för en publik bestående av unga och medelålders svenska män - och sannolikt för personer som inte ifrågasätter våldskultur och schabloniserade könsroller.

Detta är förstås en generalisering. Till exempel ridsportshower vänder sig i första hand till flickor och familjer, och breddidrottsevenemang typ Stockholms Marathon eller Vasaloppet har en tämligen bred målgrupp. Men ofta verkar underhållningsidrotten vända sig till en modern Cro Magnon.

Finns det då något mer att välja på än köttunderhållning och ridsport? Om man nu tror att idrott kan vara något som även stimulerar hjärnan?

Visst finns det alternativ. Till exempel inom damidrotten är det sällsynt med brutalt våld och sexism. Däremot saknas inte teknik, taktik och

kampanda. Jag tycker också att friidrotten, som på senare tid blivit alltmer populär i Sverige, är en sport som lockar tittare med fina prestationer och stora personligheter snarare än med sex och våld.

Idrott är den största ungdomsrörelsen i landet och anses ha en viktig roll för att etablera sunda motionsvanor och att vara ett bra alternativ till droger och kriminalitet. Därför bör rimligen inte heller elit- idrotten bara vara en angelägenhet för en mindre grupp i samhället.

Men de som betalar kvinnor för att klä av sig på boxningsevenemang styrs inte av samhällsnytta utan av förväntade inkomster. Därför beror allt på vad vi

idrottsintresserade efterfrågar.