Stockholms Fria

Tid går - inget händer

Med 'sex liter luft' presenterar Andrzej Tichý en ovanlig debutroman. Något har uppenbarligen hänt huvudpersonen Ivan. Men vad? En katastrof eller en psykos? Han är ensam i världen och i bokens början skriver han FIN, franska ordet för slut, på väggen i soprummet där han bor.

I tre delar med tre kapitel vardera rör vi oss samtidigt framåt och bakåt i berättelsen. Första kapitlet är ett slags nu, där Ivan går omkring som en antihjälte a"la Camus, känner ingenting, reflekterar inte, bara registrerar. Det andra kapitlet i varje del har titeln kontrapunkt och är ett slags prosalyrisk betraktelse av tillvaron. Slutligen den tredje delen är en anamnes, återblick i det som var innan 'det' hände. Upplägget är linjärt, så när vi i första delens första kapitel är en vecka efter, är vi i tredje kapitlet en vecka innan 'det'.

Vad det är som har hänt är svårt att svara på. Helt plötsligt är alla människor borta, bara Ivan finns kvar. Ivans Papa har varit borta länge, hans Mama försvann strax innan hans vänner också gick upp i rök. Ivan bryter sig in i tomma lägenheter och registrerar det han ser.

Sex liter luft är en kompakt roman, språket är väldigt tätt och bjuder inte på mycket information. Det ger smak av 'debutroman', väldigt konstnärligt språk, särskilt i kapitlen titulerade kontrapunkt. Huvudpersonens ensamhet i världen för tankarna till existentialistisk prosa. Men anamneskapitlen är något annat, där flyter språket och berättar om förort och vänskap. Där finns vännerna Kennedy, Vlad och Hea. Tichý skriver där en lättillgänglig dialog.

Sammantaget ger det en väldigt komplex bild av romanen. Den är otroligt formsäker i varje separat del, men man kan också se ett samband mellan de språkmässigt helt disparata kapitlen. På det hela taget är Sex liter luft en intressant debut. Men samtidigt är den lite för mystisk, sluten och 'händelselös' för att vara möjlig att helt och hållet ta till sig. Det är väl å andra sidan en tanke från Andrzej Tichý, eftersom bokens form i sig på ett finkänsligt sätt berättar mer om Ivans situation än själva innehållet. Tiden går, men inget händer, som livet är ungefär.

Fakta: 

Sex liter luft
Författare: Andrzej Tichý
Förlag: Albert Bonniers Förlag

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Humor i svärtan

Simon Leijnses tecknade gubbar är lätt igenkännliga. Jag vet att jag har sett dem i ett flertal tidningar, men kan inte på rak arm placera dem, jag läser inte SDS, eller Barometern där han publiceras just nu. Men så fort jag öppnade boken kände jag mig hemma. Gubbarna är kantiga och detaljrika,även om det ibland är svårt att förstå detaljerna. Har alla gubbar mustasch,eller är det deras mun jag ser?

På drift i fågelsträck

När Kenn Kaufman var 16 år hoppade han av skolan och begav sig ut på vägarna. Varför? Det var tidigt 70-tal, ville han rymma till San Fransisco, eller leka Easy Rider? Nej, han ville fågelskåda. Det är hans enda passion och han ska komma att hålla på med den hela livet, som amatör såväl som proffs.

Energiskt Emmaboda

När Roskilde luktar cannabis, är den dominerande lukten på Emmaboda
myggmedel och solkräm. Ja, det är svensk sommar i soligaste Småland.
Återigen samlades indie-publiken för 'nåt annat' i Emmaboda.

Energiskt Emmaboda . . . .

När Roskilde luktar cannabis, är den dominerande lukten på Emmaboda myggmedel och solkräm. Ja, det är svensk sommar i soligaste Småland. Återigen samlades indie-publiken för 'nåt annat' i Emmaboda.

Demokratin är det enda som inte är globaliserat

Det är inte kommunismen som ska göra världen rättvis, inte heller anarkismen. George Monbiot rekommenderar något så radikalt som demokrati. Fast en global demokrati märk väl. Diskussionen känns fräsch och fri, något som händer alldeles för sällan i den globala rättviserörelsen. Det är lätt att se bristerna i olika system, alla är de ofullkomliga. Men demokratin är, menar George Monbiot, det minst dåliga alternativ vi har.

För att kunna vara en reell motvikt till kapitalet måste demokratin också globaliseras och inte bindas till nationalstaten. Men först måste demokratin demokratiseras. Monbiot vill se ett världsparlament, en global clearingunion och ett organ för rättvis handel. Det första och största steget är världsparlamentet. Kapitalet ska i slutänden tvingas arbeta för människorna i stället för tvärtom. Tvångets tidsålder ska ersättas av samtyckets.

'Demokratin är det enda som inte globaliserats', inleder Monbiot sin bok med. Han utmanar läsaren med vad han tror ska ses som ett motbjudande förslag.

Men så är alls inte fallet. Hans resonerande rör sig metodiskt från punkt till punkt. Monbiot tillhör själv den globala rättviserörelsen, men menar att den är på väg åt fel håll. I stället för att fly globaliseringen ska man utnyttja den. Tankarna känns inte nya, men vågade i sin öppenhet.

Alternativrörelsen präglas alldeles för mycket av revirpinkande och inkrökta diskussioner som alltför ofta bara tjänar till att bekräfta det man redan tycker. Monbiots manifest, även om det känns mer som en debattbok, är uppfriskande i all sin vidsynthet. För hur ofta vågar man ifrågasätta nästan allt det man tror på. Framför allt: i vilken grad agerar man i enlighet med sina ideal? Med Monbiots ord: 'om vi tillhör en global rättviserörelse, som vi säger oss göra, måste vi vara beredda att förlora vår egen nations makt genom att se till att världen drivs på ett sätt som gynnar oss'.

Är du beredd?

© 2024 Stockholms Fria