Stockholms Fria

På drift i fågelsträck

När Kenn Kaufman var 16 år hoppade han av skolan och begav sig ut på vägarna. Varför? Det var tidigt 70-tal, ville han rymma till San Fransisco, eller leka Easy Rider? Nej, han ville fågelskåda. Det är hans enda passion och han ska komma att hålla på med den hela livet, som amatör såväl som proffs.

I boken får vi följa Kaufman 1973 när han bestämmer sig för att slå rekordet för hur många fågelarter som iakttagits över hela nordamerika på ett år. Han ska genomföra ett så kallat stort år. Han tar sig fram och tillbaka över hela kontinenten, från Florida till Alaska, från Kalifornien till New England genom att lifta. Han lever på i genomsnitt en dollar om dagen, viket innebär att han ibland bara äter kattmat. Allt detta för att få skåda fåglar.

Det är svårt att föreställa sig att en som inte kan något om fåglar och heller inte är särskilt intresserad ska gripas av en sådan här bok. Men den berör något annat, även om Kaufman bara skriver om sina fåglar. Det är som en ny 'På drift', men till skillnad från beatnikarna vet Kaufman vad det är han söker. Just liftande är det som gör 'Kingbird Highway' till något annat är en bok bara om fåglar. Liftandet för in ett element av äventyr och spänning i en annars ganska torr bok. Det är också en intressant berättelse om livet ute på vägarna förr, innan motorvägarna gick utanför städerna och alla var för rädda för att ta upp liftare. Vissa saker känns som 60 år sedan och inte drygt 30. Som att motorvägen mellan Canada och Alaska var 2500 kilometer och att 1500 kilometer var...grusväg. Det är grusväg från Malmö till Luleå och ännu lite till det.

Som sagt, boken är förvånansvärt intressant och har en puls som inte är vanlig i den här typen av entusiastböcker. För övrigt är det en bok som är svår att 'artbestämma', roman eller fackbok, eller memoarer, eller lite av alltihop. Men till slut blir fågelpassionen lite väl stark för att hålla en icke fågelskådande läsare intresserad hela de drygt 300 sidorna. Men har man bara ett aldrig så litet fågelintresse kan nog 'Kingbird Highway' tjäna som inspiration till ytterligare resor världen över.

Fakta: 

Kenn Kaufman
Titel: Kingbird Highway - En berättelse om fågelpassion
Översättare: Lennart Nilsson
Förlag: Ellerströms

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Tid går - inget händer

Med 'sex liter luft' presenterar Andrzej Tichý en ovanlig debutroman. Något har uppenbarligen hänt huvudpersonen Ivan. Men vad? En katastrof eller en psykos? Han är ensam i världen och i bokens början skriver han FIN, franska ordet för slut, på väggen i soprummet där han bor.

Humor i svärtan

Simon Leijnses tecknade gubbar är lätt igenkännliga. Jag vet att jag har sett dem i ett flertal tidningar, men kan inte på rak arm placera dem, jag läser inte SDS, eller Barometern där han publiceras just nu. Men så fort jag öppnade boken kände jag mig hemma. Gubbarna är kantiga och detaljrika,även om det ibland är svårt att förstå detaljerna. Har alla gubbar mustasch,eller är det deras mun jag ser?

Energiskt Emmaboda

När Roskilde luktar cannabis, är den dominerande lukten på Emmaboda
myggmedel och solkräm. Ja, det är svensk sommar i soligaste Småland.
Återigen samlades indie-publiken för 'nåt annat' i Emmaboda.

Energiskt Emmaboda . . . .

När Roskilde luktar cannabis, är den dominerande lukten på Emmaboda myggmedel och solkräm. Ja, det är svensk sommar i soligaste Småland. Återigen samlades indie-publiken för 'nåt annat' i Emmaboda.

Demokratin är det enda som inte är globaliserat

Det är inte kommunismen som ska göra världen rättvis, inte heller anarkismen. George Monbiot rekommenderar något så radikalt som demokrati. Fast en global demokrati märk väl. Diskussionen känns fräsch och fri, något som händer alldeles för sällan i den globala rättviserörelsen. Det är lätt att se bristerna i olika system, alla är de ofullkomliga. Men demokratin är, menar George Monbiot, det minst dåliga alternativ vi har.

För att kunna vara en reell motvikt till kapitalet måste demokratin också globaliseras och inte bindas till nationalstaten. Men först måste demokratin demokratiseras. Monbiot vill se ett världsparlament, en global clearingunion och ett organ för rättvis handel. Det första och största steget är världsparlamentet. Kapitalet ska i slutänden tvingas arbeta för människorna i stället för tvärtom. Tvångets tidsålder ska ersättas av samtyckets.

'Demokratin är det enda som inte globaliserats', inleder Monbiot sin bok med. Han utmanar läsaren med vad han tror ska ses som ett motbjudande förslag.

Men så är alls inte fallet. Hans resonerande rör sig metodiskt från punkt till punkt. Monbiot tillhör själv den globala rättviserörelsen, men menar att den är på väg åt fel håll. I stället för att fly globaliseringen ska man utnyttja den. Tankarna känns inte nya, men vågade i sin öppenhet.

Alternativrörelsen präglas alldeles för mycket av revirpinkande och inkrökta diskussioner som alltför ofta bara tjänar till att bekräfta det man redan tycker. Monbiots manifest, även om det känns mer som en debattbok, är uppfriskande i all sin vidsynthet. För hur ofta vågar man ifrågasätta nästan allt det man tror på. Framför allt: i vilken grad agerar man i enlighet med sina ideal? Med Monbiots ord: 'om vi tillhör en global rättviserörelse, som vi säger oss göra, måste vi vara beredda att förlora vår egen nations makt genom att se till att världen drivs på ett sätt som gynnar oss'.

Är du beredd?

© 2025 Stockholms Fria