Louis Michel är den förste höge EU-funktionär som besöker Kuba sedan juni 2003, då EU frös relationerna i protest mot att 75 oppositionella dömdes till mycket långa fängelsestraff, anklagade för samarbete med USA i syfte att störta regeringen, och mot att tre båtkapare dömdes till döden och avrättades.

Redan år 1996 intog EU-länderna, på initiativ av dåvarande spanske regeringschefen José María Aznar, en gemensam ståndpunkt gentemot Kuba. De krävde demokratiska reformer av landets enpartisystem i utbyte mot samarbete. Regeringen i Havanna gick inte med på kraven och relationerna låg nere fram till 2001.

I slutet av 2004 inledde den nye spanske regeringschefen, socialisten José Luis Rodríquez Zapatero, på nytt en dialog med Havanna.

Kubas regering svarade med att släppa 12 av de dömda oppositionella. Officiellt frigavs de av hälsoskäl, men det var en tydlig inbjudan till en fortsatt dialog med EU.

Kuba behöver allierade i Europa för att fortsätta att bygga upp sin ekonomi efter kollapsen i samband med östblockets sammanbrott. Kuba behöver också politiskt stöd för att stå emot USAs upptrappade påtryckningar och aggressioner. EU behöver å sin sida Kuba för att närma sig Latinamerika, där Kuba och Fidel Castro fortfarande åtnjuter stor prestige och starka sympatier. Närmandet till Latinamerika är en del av EUs anträngningar för att stärka sin position gentemot USA och försvaga supermaktens inflytande över kontinenten.

Om EU och Kuba lyckas överbrygga sina meningsskiljaktigheter är det troligt att fler av de dömda dissidenterna friges. Under tiden behandlar myndigheterna på ön de oppositionella och deras fruar hårdhänt. Fruarna har blivit kända under namnet 'Damerna i vitt' efter färgen på deras kläder under protestmarscher. Söndagen den 20 mars trakasserades Damerna i vitt under sin veckovisa demonstration av Kubanska Kvinnors Federation, FMC, som stödjer regeringen. Utrikesminister Felipe Pérez Roque försvarade under en presskonferens i Havanna FMC: 'Jag tror att det är berättigat att vårt folk försvarar sina gator och motsätter sig de som arbetar för USAs regering på Kuba.'

Samtidigt som Kuba förhandlar med EU driver Fidel Castro en ekonomisk och politisk charmoffensiv. Regeringen höjde värdet på den

kubanska valutan gentemot US-dollarn med åtta procent. Detta

gjordes med hänvisning till återhämtningen i den inhemska ekonomin och till dollarns försvagning. Höjningen innebär att det blir dyrare för turister att besöka den karibiska ön och att de pengar som skickas hem av kubaner boende i utlandet förlorar i värde.

I ett uppenbart försök att ändra bilden av sig själv håller även Fidel Castro i ett nytt tv-program. Sittande i en bekväm läderfåtölj samtalar den gamle revolutionären med inbjudna gäster och läser upp tittarbrev, i stället för att leverera politiska brandtal. Inspirationen kommer utan tvekan från Castros venezolanske kollega och politiske allierades, Hugo Chávez, direktsända tv-program 'Hallå, Presidenten!'. För de två ledarna är programmen ett sätt att understryka sin närhet till folket.