Jim Gyllenhammar och Emelie Öhrstig har minst en sak gemensamt. De började sina respektive idrottskarriärer på cykelsadeln - innan de bytte bana och satsade på någonting annat. Öhrstig valde längdskidorna. Gyllenhammar bestämde sig för tyngdlyftningen.

Efter lyftargymnasiet i Olofström har han inte haft skäl att ångra sig.

- Jag slog mig in i landslaget och sedan dess har det bara rullat på, säger han.

Även om utvecklingskurvan pekat i önskvärd riktning, så var det till en början långt ifrån självklart att Jim skulle lyckas. Han kallades 'Humlan' av sina skojfriska vänner.

- Jag hade inte de styrkekvaliteter som man enligt tabeller och uträkningar behövde för att lyfta de vikter som jag gjorde. Humlan kan inte flyga. Och folk trodde väl inte att jag kunde lyfta, upplyser han.

När vi ber honom förklara tjusningen med tyngdlyftning, kommer svaret snabbt.

- För mig handlar det om helheten mellan teknik och styrka. Man måste ha en perfekt balans mellan dessa två delar för att kunna lyfta riktigt tunga vikter. Dessutom behöver man lite smidighet och givetvis mental styrka.

Jim har redan påbörjat 2005 års säsong. Resultatmässigt har det hittills inte funnits något att anmärka på. Det blev guld och svenskt rekord i ryck under SM i januari. Förklaringen?

- Jag har jobbat mycket med min ryckteknik. Under SM testade jag om förändringarna funkade - och det gjorde de bevisligen.

Gyllenhammar har totalt sex svenska rekord. Nationellt säger han sig inte ha 'någon konkurrens alls'.

- Däremot har jag en bit kvar för att nå världstoppen. Det som saknas är förutsättningarna. Jag skulle vilja kunna träna heltid, precis som den övriga världseliten gör.

Jim ser gärna att tyngdlyftning får mer utrymme i medierna, säger att det är en publikfriande sport.

- Vi i Sverige skulle behöva någon i den absoluta världstoppen. Det skulle underlätta marknadsföringen.

Jim har förberett sig väl inför EM i Bulgarien, som avgörs på lördagen. Två veckor före avresa åkte han på träningsläger i Vitryssland, där tränaren Alexander drillade honom hårt.

- Jag har ätit rätt, vilat när det behövts och tränat hårt. Nu vill jag slå nya rekord.

Du slutade nia i EM i fjol. Hoppas du på ett liknande eller bättre resultat i år?

- Placeringen är inte så viktig så länge som jag gör så gott jag kan. Jag kan inte råda över andras resultat.

Jim säger sig vara ordentligt fokuserad när adrenalinet pumpar och det är dags för tävlingslyft.

- För mig funkar det inte att tänka så lite som möjligt - och bara 'köra på'. Inte om jag vill topp-prestera.

Du umgicks med OS-drömmar i fjol, men kom inte med i truppen. På din hemsida berättar du att du hade allvarliga funderingar på att lägga av?

- Tja, verkligheten var inte fullt så drastisk. Visst var det lite tungt att inte klara av kvalet men jag har lovat mig själv att inte sluta förrän jag lyft mest i svensk historia - 400 kilo sammanlagt. Och det gör jag gärna nu i Bulgarien.