Friåkning (SFT) Allsidigheten gör Windstedt till sportens manliga mot-svarighet till Carolina Klüft. Wind-stedt är något av ett fenomen.

- En big air-tävling på våren i solsken och slaskig landning är nog den skönaste tävlingsformen, konstaterar han kallt.

Som friåkare har han inte råd

att låta rädslan ta överhanden. Att ibland slå sig gul och blå tillhör vardagen.

- För att lyckas måste man vara smart, kalkylera risker och vara snabbtänkt. Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig och då gäller det att ha en backup-plan.

I dag är Henrik Windstedt en förebild. Efter genombrottet 1999 har han bland annat vunnit NM i extremskidåkning fyra gånger på fem försök.

Taktiken bakom de upprepade succéerna?

- Ett bra linjeval ger höga poäng. Sedan försöker jag åka aggressivt med bra flyt och mycket kontroll, och jag försöker också visa en bra teknisk åkning. Jag brukar kalla det 'overall impression'.

I Windstedts bransch kommer man långt med talang, men inte ända fram. Träning och åter träning är ett måste.

- Utan träning så tär den här typen av skidåkning ytterst mycket på kroppen och du kommer att ångra dig när du ligger där och hostar blod med öppet benbrott och kanske ett trasigt knä.

För att förebygga skador i hårt ansatta knän och ryggslut använder han värmeskydd. Ryggskydd och hjälm är också ofrånkomliga.

- Ibland har jag höftskydd i form av shorts med plastbitar på. Ryggen tar mest stryk för min del, så det gäller att ha en stark bål. Brutet nyckelben, några hjärnskakningar och uttänjda ledband är det jag kommit undan med.

Under vintern har Henrik Wind-stedt lagt mycket tid och energi för att pricka formtoppen inför vårens stora mästerskap. När vi når honom sitter han på träningsläger med puckelpistlandslaget i finska Ruka. Målet? En plats i OS i Turin. Ännu en gång demonstrerar Windstedt sin mångsidighet. Men engagemanget är inte som hämtat ur luften. Det finns en botten, en tro, en realistisk målsättning.

Redan 2002 vann han junior-VM i just puckelpist.

- En gång världsmästare, alltid världsmästare. Jag mötte den regerande mästaren i finalen så det kändes riktigt skönt. Några veckor före JVM blev jag nekad att köra de sista tävlingarna inför OS så att kvala till Salt Lake blev en omöjlighet. Direkt efter blev jag tvåa på en Europacup och sedan vann jag JVM. Det var liksom min lilla revolt gentemot det förtroende jag aldrig fick.

Går det att dra några jämförelser mellan knölåkning och friåkning?

- Tuff ska man vara! För mig så ger det ena det andra. Man måste kunna parera snabbt och kunna stå bra på skidorna i båda grenarna. Bägge är bedömningssporter. FIS kontrollerar puckeln så där är dömningen mer strikt. För att vinna en puckeltävling krävs att du gör ditt livs åk utan minsta misstag. Det är svårt att vinna en friåkningstävling också, men du behöver inte åka med knäna skavda mot varandra.

Windstedt ser skidåkandet som ett drömyrke, och att det 'vore synd att sova bort det'.

- Eller vara lat, tillägger han.

- Ungdomarna i branschen står och bankar på dörren och de är jäkligt hungriga.

Men prioritet ett är för tillfället att förverkliga drömmen om deltagande i Turin-OS.