Av kurder kallas Jalal Talabani 'Mam Jalal' som betyder 'Farbror Jalal'. Han föddes 1933 och var bara tretton år gammal när han började arbeta aktivt för de irakiska kurdernas rättigheter. Han grundade en hemlig studentförening och några år senare gick han med i Kurdiska demokratiska partiet (KDP), där han snabbt tog sig uppåt i hierarkin. Hans juridikstudier i Bagdad var tvungna att avbrytas 1956 då Talabani började se riskerna med att bli anhållen för sina politiska aktiviteter. Trots detta utexaminerades han som färdig jurist år 1959.

Efter att ha fullgjort sin militärplikt gick han 1961 med i den kurdiska revolten mot den irakiska regimen som pågick till 1963.

Redan i mitten av 1960-talet började han få svårt att komma överens med Mustafa Barzani som ledde KDP. Detta ledde till att han 1975 grundade Kurdistans patriotiska union (PUK) som hade som mål att arbeta för att förnya den kurdiska politiken.

Ett år senare återupptogs den väpnade kampen mot Iraks regering och den fortsatte ända tills den irakiska armén satte in kemiska vapen mot kurderna 1988. Bland annat staden Halabja gasades och tiotusentals människor fick sätta livet till. I samband med denna händelse tvingades Talabani fly till Iran.

Rivaliteten mellan Talabani och Barzani och deras partier har kommit att prägla det politiska klimatet i Kurdistan sedan 1970-talet. Läget mellan partierna lugnade sig temporärt under ett par år efter kriget i Persiska viken i början av 1990-talet, då flygförbudszonen över kurdområdena hindrade de båda parterna och området i praktiken blev autonomt.

Men konflikterna fick ny fart under 1994 och läget var oerhört instabilt tills dess att det USA-sponsrade fredsavtalet undertecknades 1998. I oktober 2002 sammanträdde det kurdiska parlamentet på nytt och sedan dess har rivaliteten minskat.

PUKs anhängare finns i de södra och östra delarna av kurdområdena och är ofta mer radikala än rivaliserande KDP.

Både Barzani och Talabani hörde till de kurdiska representanterna i det styrande rådet, som USA tillsatte efter Irak-kriget. Båda har också lyckats inta ledande politiska poster i Irak: Talabani som landets president och Barzani som nu har få motkandidater som ledare för det autonoma Kurdistans regering.

Jalal Talabanis som ny president i Irak kan i bästa fall leda till att de inflammerade relationerna mellan kurder och araber helas och förbättras över tid.

Han beskrivs som en klipsk politiker som klarar av att byta allianser och utöva inflytande på både fiender och vänner.

Han har sagt i offentliga uttalanden att han vill styra, inte bara för kurderna, utan för alla irakier som befriats från en grym diktator.

Men det är många svåra frågor som måste lösas innan irakierna kan lita på en ljusare framtid. Bland annat frågan om den oljerika staden Kirkuk skall höra till det autonoma Kurdistan eller till Irak.

Kurdiska grupper har dock uttalat en viss skepsis och oro inför framtiden med Talabani som president. Många kurder driver ett hårt motstånd mot att Talabani och andra ledande kurdpolitiker nöjer sig med autonomi inom ett enat Irak, i stället för att kämpa för ett självständigt Kurdistan.