Att protesterna inte blev stoppade på ett tidigt stadium kan vara ett tecken på att så var fallet. Det må vara hur det vill med den saken, efteråt har universiteten gått ut och uppmanat sina studenter att inte delta i några demonstrationer. En student berättar att hennes universitet kallade till möte och förklarade att studenterna har rätt att demonstrera, men endast inom campuset och bara efter att de fått tillstånd från universitetsledningen. Demonstrationerna sägs vara de största sedan massakern på Himmelska fridens torg 1989 och regeringen vill garanterat inte ha någon som helst organiserad politisk verksamhet utanför de egna leden.

Protesterna i Beijing och Shanghai var bara en av många anti-japanska demonstrationer, upplopp och attacker runt om i Kina. På sina håll tydligt politiska men det har också förekommit vandaliserade japanska restauranger och i några fall sägs det att japaner blivit misshandlade.

Vad handlar då protesterna om? Ja, i grund och botten handlar det om historia. 1931 anföll Japan nordvästra Kina och 1937 hade i stort sett hela Kina ockuperats. På grund av interna stridigheter var det kinesiska motståndet svagt. Som i alla krig förekom tortyr, våldtäkter och mängder av andra slags övergrepp. Kina blev befriat från den japanska ockupationen först i och med andra världskrigets slut, 1945. Men det är inte i första hand historia som upprör kineserna nu, utan Japans sätt att hantera historien. Till exempel har Japan vägrat att betala ut skadestånd till kinesiska kvinnor som under kriget blev tvångsprostituerade av japanska armén. Kina uppskattar inte heller att japanska politiker på toppnivå då och då besöker ett minnesmonument över stupade japanska krigshjältar, som ur Kinas synvinkel är krigsförbrytare. Inte blir saken bättre av att japanska skolböcker förringar eller rent av osynliggör aggressiviteten i den japanska krigföringen. Japan försöker nu komma in i FNs säkerhetsråd och många kineser uppfattar det som ett hån och menar att innan japanska regeringen tagit ordentligt avstånd från sitt krigiska förflutna, som den tyska regeringen gjort, har de inget i säkerhetsrådet att göra.

En lärare på ett av Beijings elituniversitet minns den japanska ockupationens tortyrscener och förklarar för mig att japaner är grymma. Och visst är det lätt att hålla med om att övergreppen var fruktansvärt grymma, ändå räcker det att läsa tidningen för att inse att det förstås finns japaner av alla de slag. En extremhöger som önskar sig tillbaka till storjapanska dagar och japaner som demonstrerar och slåss för ett fredligt Japan. Men läraren är inte ensam, många kineser hatar verkligen japaner. När ett universitet hade schlagerfestivaltävling, valde ett par kineser att sjunga en japansk sång, det visade sig vara ett mindre bra val; buanden och kastade flaskor gjorde snabbt slut på uppträdandet.

Varför hatar kineser japaner? De flesta är ju för unga för att själva minnas kriget. Och det saknas ju inte precis övergrepp inom det egna landet. Hur kommer det sig att Japans gamla våld är så mycket värre än alla år av kinesiskt våld? För de flesta kineser som blivit dödade, torterade och misshandlade genom historien har ju just kineser att tacka för behandlingen. Kanske använder den kinesiska regeringen Japan som en säkerhetsventil. Precis som USA behöver terrorismen som täckmantel för att hålla sitt folks intresse borta från hemmaplan, behöver kanske Kina Japanhatet för att hålla människors politiska tankar borta från Kina. Egentligen är Japan en av Kinas absolut största handelspartners och att helt bryta med Japan är antagligen det sista den kinesiska regeringen vill.