Byt regering 2006! | Stockholms Fria
Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
  • 30 000 deltog i LO-TCOs demonstration mot regeringens politik 1993. Något liknande har vi inte sett efter valet 1994.
Fria.Nu

Byt regering 2006!

Vi har redan hört det till leda. - Fi hotar en vänsterregering och en röst på dem kan leda till en borgerlig socialminister. Hur blir det med jämställdheten då, dundrar den ena sossehöjdaren efter den andra.

Samma retorik lär höras när sjukvårdspartiet lanseras. Sp tar röster från vänsterblocket och banar därmed väg för en borgerlig regering som kommer att sälja ut och lägga ner sjukhusen, lär bli nästa sosse-svada.

Det är inget nytt. Det borgerliga spöket har fått åtskilliga radikaler, som egentligen inte tror på det parlamentariska systemet, att rösta. Att stanna hemma eller att rösta blankt har jämställts med en röst på Bildt eller Boman. Och vem vill rösta på Calle, bäst att traska iväg och lägga den där rösten på v eller mp trots allt. Trots deras svek och trots att parlamentarismen egentligen inte löser någonting.

Kanske kommer den mer tvärpolitiska septemberlistan att klara sig ifrån just denna vinkling, men sannolikt kommer de etablerade partierna i någon form att skrämma med vargen även när det gäller dem.

Men är då vargen så farlig? Är det inte rent av så att det bästa som kan hända i den parlamentariska ankdammen är att några nya kommer in och vänder upp och ner på den redan förutbestämda ordningen? Och om fi och sp bidrar till en borgerlig valseger - är det verkligen det värsta som kan hända? Kommer det att göra någon större skillnad och är det i så fall säkert att det är till det sämre?

Socialdemokratiska regeringar har genom åren drivit igenom större nedskärningar, skattesänkningar och ökade klyftor än de borgerliga regeringarna. De borgerliga har inte vågat föra en lika nyliberal politik som sossarna. Det kan synas märkligt, men förklaringen är ganska enkel. Dels är sossarna sedan decennier utan ideologisk kompass. Sossarna är ett parti som drivs av makt istället för av ideologisk övertygelse. Makt i Sverige får man genom reformer som tillfredsställer den stora medelklassen och då är det inget problem att trycka ner dem som har det sämst. Men den stora skillnaden mot borgarna är att sossarna har pli på LO. Med borgarna vid makten har det alltid funnits en stark facklig och utomparlamentarisk motkraft. Men när sossarna har makten är samförstånd viktigare för LO än att bevaka medlemmarnas intressen. Därför kan sossarna obemärkt genomföra försämringar som är omöjliga för borgarna att driva igenom.

Politiskt skiljer sig de två regeringsalternativen inte så mycket åt. Moderaterna och sossarna har genom åren alltid varit de som röstat mest likt varandra. Och i nästan alla stora frågor är de kusligt samstämda. I EU, försvarspolitiken, fördelningspolitiken, flyktingfrågorna, energipolitiken, transportpolitiken, tillväxtekonomin, miljöfrågorna, djurindustrin och så vidare går det knappt att se någon skillnad mellan s och m. Senaste exemplet på deras samstämmighet var frågan om amnesti för de apatiska flyktingbarnen. M och s röstade emot amnestin medan alla andra, även de övriga tre borgerliga partierna, röstade för. M och s vann omröstningen och man fortsätter att utvisa de apatiska barnen.

Hade resultatet blivit detsamma med en borgerlig regering? I en borgerlig regering är det fyra partier som ska komma överens, istället för ett maktparti som kör över alla. Fyra partier som inte sällan drar åt olika håll. Det ger ibland möjlighet till ett bättre resultat än när Persson själv bestämmer. Och det är mycket möjligt att moderaterna i till exempel amnestifrågan hade fått vika sig och acceptera de andras linje. Dels för att frågan är viktigare för flera av de andra partierna än för m, dels för att det även finns en stark opinion för amnesti inom m. Det var till och med så att två av deras riksdagsledamöter gick emot partilinjen i omröstningen. Den järnaxel som m och s ofta bildar i svensk politik skulle med en borgerlig regering kunna brytas oftare än med en sosseregering. Sossarna har med v:s och mp:s stöd drivit en politik som ökat klyftorna. Sänkt disponibel inkomst för dem som har minst och ökad för dem som har mest har varit den stadiga utvecklingen. Detta har kunnat genomföras utan någon större diskussion eftersom v, mp och LO har bakbundits och borgarna förstås varit nöjda med utvecklingen.

Med en borgerlig regering vore läget ett helt annat. Regeringens vilja skulle i stort sett vara densamma, men oppositionen betydligt mer radikal och högljudd. Utöver att LO:s agerande blir bättre under borgerliga regeringar skulle denna gång även mp och v frigöras från Perssons bojor. Och inget skulle väl vara nyttigare för dessa sossetillvända partier. Om dessutom sl och fi kom in i riksdagen skulle oppositionen bli än bättre.

Ett parti som själva haft regeringsmakten i tolv år på raken, och 50 av de 60 senaste åren, bör i en demokrati bytas ut. Ett land där en partikongress i praktiken utser statsministern behöver förnyelse. Ett land där ordföranden för det mediabolag som har överlägset störst genomslag gång på gång plockas från den innersta regeringskretsen är såpass korrupt att nästan all förändring blir till det bättre. En borgerlig regering vore på många sätt en katastrof, men jämfört med att ha Persson kvar vid makten är det inget dåligt alternativ.

Ser man hellre en reaktionär regering med en aktiv och radikal opposition än en reaktionär regering med en reaktionär opposition är en socialdemokratisk valförlust 2006 en framgång. Och den som inser det kan med gott samvete rösta på något av de nya partierna eller stanna hemma. Inget kan bli värre än fyra år till med Persson.

ANNONS

© 2021 Stockholms Fria