En morgon för inte så länge sedan var jag inne i SVT:s nyhetsstudio i tevehuset. Ett av de första intrycken var att mannen som läste upp sportnyheterna pratade högt i det annars så tysta stora rummet. Uppenbarligen lades bakgrundsljuden till hans tal. Det hela kändes lite ansträngt och konstlat för en ovan besökare.

Men då, när jag uttröttad efter en jobbig dag sjunker ner framför teven hemma för att koppla av med lite sport, är min upplevelse av sportnyheterna inte det minsta märklig. Där står den entusiastiske reportern som med inlevelse berättar om allt det roliga, sorgliga och intressanta som hänt i sportvärlden under de senaste timmarna. Och i bakgrunden hör jag vrålen från fansen på läktarna och dunsarna av tacklingar mot sargen. Allt ter sig fullkomligt naturligt och självklart.

Mannen i studion är bara ett fragment av verkligheten, men även denna bit säger något om underhållningsidrotten och media. Oss tittare levereras en produkt som görs av skickliga yrkespersoner inom media. Vad som egentligen sker bakom ridån kan vi inte ana, och det är sällan vi orkar bry oss om den frågan.

För sport är ju så enkelt, eller hur? När exempelvis Sveriges herrar i onsdags spelade VM-hockey mot Finland förmedlade kamerorna bilder av matchen till oss licensbetalande tittare. Det är för att alla vi som inte kunde vara på plats i Österrike skulle kunna ta del av

matchen och njuta av spänningen.

Men kanske är inte allt så enkelt, trots allt. För det finns ju uppenbarligen människor som sitter och tänker ut vad jag ska få ta del av och på vilket sätt. Bland annat har man valt att sända från VM i herrishockey - något som är självklart för oss i Sverige men inte lika givet i många andra länder.

Det finns enormt mycket sport för media att välja på - även om man tänker bort breddidrott och bara fokuserar på tävlingsidrott med den yppersta eliten. Därför måste de ansvariga för sportnyheterna välja bort det mesta som händer i sportvärlden - det som de tror att jag inte har lust att titta på.

Något som ledare inom de flesta sporter är rädda för är att just deras sport inte ska synas i teverutan. Därför anpassas idrotter allt mer till det som passar in i teve. I längdskidåkning har man infört lopp med gemensam start för att det ska bli enklare för tevetittarna att följa loppet. I sprinterlöpning har reglerna för tjuvstart gjorts om för att få mer action. Brottningen hotas av att tas bort från OS-programmet på grund av att matcherna inte gör sig så bra i teve.

Det finns mängder med idrotter som redan valts bort trots att utövarna är av hög klass. Till stor del handlar det om kvinnor i lagsporter.

Jag ska dock betona att SVT försöker att visa en större bredd av sporter än de reklamfinansierade kanalerna. Men ändå blir det väldigt mycket Zlatan, herrallsvenskan och Annika Sörenstam även där.

Tidningar lever i symbios med teve. De sporter som gör sig bra i teve blir populära bland allmänheten och därför lönar det sig även för tidningarna att skriva om dem. Bilderna i olika medier blir därför i stort väldigt lika varandra.

Det kan vara bra att ibland bli varse om att det är en produkt vi blir levererade.