Lotta Madetoja och Petra Blixman från Södertörns högskola har språkligt undersökt texter och reklam i tidningen Amelia för att se vad tidningen har för syn på sina läsare. Amelia säger sig vara 'den oumbärliga väninnan i vardagen'.

Men författarna finner innehållet auktoritärt och menar att tidningen behandlar kvinnor som om de är rådfrågande, bristfälliga och vill bli instruerade.

De texter som har undersökts har hämtats ur årets Amelia nummer fem och består till mellan 54 och 87 procent av påståenden från skribenten eller uppmaningar till läsarna. Påståendena innehåller pronomina och kan vara 'dejtingmetoden passar alla', 'det är okej att han inte är särskilt förtjust i djur' eller 'du kan ha olika förebilder för olika aspekter av en relation'. Uppmaningar handlar istället om att 'ändra din stil lite mot hans' och 'prata inte bara om dig själv'.

Enligt medieforskaren Anja Hirdman återskapas genus ständigt i våra medier, detta för att medierna är homosociala - de vänder sig i stor utsträckning antingen till kvinnor eller till män, med olika innehåll och med olika tilltal. Medieinnehåll anpassas också enligt språkforskaren Valentin Volosinov till en uttänkt modelläsare från en viss socialgrupp. Syftet är att bygga upp ett behov hos mottagarna och sedan erbjuda tillfredställelse för det behovet.

Många uppmaningar i Amelia handlar också om att inte göra vissa saker, vilket enligt forskare är dåligt för självkänslan, även om det är positivt menat. Texterna innehåller många motstridiga råd som 'gå ner lagom, se upp för russinidealet'.

Det kan skapa förvirring och osäkerhet: 'Modelläsaren vill göra rätt, men risken att hon inte ska göra riktigt rätt verkar finnas', skriver författarna. Läsarna uppmanas ofta till att skrida till handling och ta ansvar för relationer, samtidigt som de utifrån tidningens tilltal verkar vara dåliga på att ta initiativ.

Uppsatsförfattarna har använt en textanalys som utgår från så kallade språkhandlingar och processer - vem gör vad och vad händer? Detta kopplas sedan ihop med Hirdmans teori om genussystemet, där kvinnan och mannen står i motsättning till varandra. Det är kvinnan som står för formlöshet, en ofärdig och bristfällig man. Hon anses otillräcklig och därför måste hon göras om.

Författarna har själva läst så kallade tjejtidningar och märkte att de blev mer stressade än avkopplade av att sätta sig med en sådan tidning: 'Den där spända förväntan inför vad tidningen hade att erbjuda avslutades oftast med en besvikelse, en smygande känsla av olust.'

Men varför läser då kvinnor dessa tidningar?

- Det är ju inte uppenbart att vi mår dåligt av dem. Och vi kvinnor är för det mesta uppfostrade till att vara till för andra. Men är det kanske viktigare att titta på varför de utformas såhär? Tidningarna återspeglar ju vårt samhälle och är samtidigt med och påverkar, säger Lotta Madetoja.

Enligt Amelia själva vänder de sig till åldersgruppen 25-55 år, men en undersökning från Sifo visar att tidningens tredje största läsgrupp är 15-24 år.

Amelias redaktion har valt att inte kommentera undersökningen.