Kan kyrkan hjälpa hockeyn?
Nästa vecka ringlar sig bilköerna mot isladorna när elitserien i
ishockey inleds - och då handlar det förstås om herrhockey.
Damerna har ju ännu ingen elitserie i ishockey, trots att en högklassig serie skulle behövas för att utveckla sporten.
Men åter till herrhockeyn: Efter uppståndelsen förra vintern, då elitserien invaderades av lockoutade NHL-spelare, har det varit relativt tyst inför årets premiär. Nu har NHL-stjärnorna återvänt till sina ordinarie
arbeten och de svenska klubbarna har fått söka andra förstärkningar.
Djurgården hör till de lag som har tappat riktigt många lirare: Mariusz Czerkawski, Staffan Kronwall, Jose Theodore, Daniel Tjärnqvist, Nils Ekman och Marcus Nilson är några av de mest namnkunniga förlusterna.
Bättre ser det då ut för det
andra 08-laget i elitserien, Södertälje. Trots att även SSK tappat ett antal NHL-spelare har man massor av spelare med meriter från olika A-landslag. Ett par intressanta ungdomar är 18-årige Anze Kopitar, som
redan spelat i VM för Slovenien, och svenske Dragon Umicevic som betraktats som hockeyns svar på Zlatan Ibrahimovic.
Att vissa lag har värvat många utländska spelare har väckt ont blod hos vissa hockeyledare. Bland annat har Mora fått kritik för att man har en finländsk tränare och ett
tiotal spelare från Finland,
Kanada, Slovakien och Öster-rike. Detta försvårar utvecklingen av svenska talanger, menar kritikerna. Men hur var det egentligen förra säsongen - vilka möjligheter hade juniorerna då att slå sig in när mängder av svenska och utländska NHL-spelare stormade in i elitserien? Eller handlar kritiken bara om nationalism - att det är okej när svenska spelare konkurrerar ut ungdomarna men inte när finländare eller kanadensare gör det?
När det gäller Mora betonar klubben att man förutom de utländska stjärnorna även har många spelare från de egna leden. Detta är ganska ovanligt numera. Om man tittar på trupperna för elitserielagen ser man att det kryllar av svenska spelare som är 30 år eller äldre. Det verkar som att huvudproblemet inte är de utländska importerna utan att det i Sverige inte utbildats fram tillräckligt bra unga spelare som kan konkurrera ut 'gubbarna'.
Trots att elitserien tappat profiler som Peter Forsberg, Brendan
Morrison och Henrik Lundqvist, och trots att marknadsföringen är mer dämpad än för ett år sedan, kommer nog hockeypubliken att fortsätta söka sig till ishallarna. Även herrallsvenskan i fotboll lockar ju publik trots att landslagsspelarna i regel försörjer sig utomlands.
En intressant fråga är om våldet inom elithockeyn ska fortsätta att öka. Förra säsongen tyckte ju vissa sportkrönikörer till och med att det var coolt när spelarna tappade tänder och gav tillbaka med samma mått. Men jag undrar om dessa skribenter tänkte på att hockeystjärnorna även är förebilder för barn och ungdomar, vilket rimligen borde betyda ett visst ansvar för vad man uttrycker genom sitt handlande.
Svenska ishockeyförbundet har i alla fall, som en reaktion efter sexskandalen vid Sweden Hockey Games i vintras, inlett ett samarbete med Svenska kyrkan kring etikfrågor. Nyligen hölls i Mora en konferens med 120 ledare från hockeyn och kyrkan där man diskuterade etik och moral.
Detta är ett positivt initiativ och min förhoppning är att det inte bara är fråga om en enstaka symbolhandling. För det lär ta många kedjebyten innan de justa värderingarna blivit riktigt inspelade inom elithockeyn.