Paris tillbaka som filmkonstens Mekka
Cineaster världen över vet att cinematek är det bästa och nästan enda sättet att ta del av forna tiders filmskatter, men de som på senare år sökt sig till världens enligt uppgift äldsta, största och mest betydande cinematek i filmens födelsestad Paris har fått nöja sig med ett mindre smickrande utbud. Ända tills nu. Förra veckan invigdes det nya Cinémathèque Francaise alldeles vid Bercy-parken i Paris.
Den 28 september slogs portarna upp med pompa och ståt, och både parisare och ditresta vallfärdade till en institution med minst lika hög status och kulturhistorisk betydelse som Louvren eller Parisoperan.
Det franska cinemateket huserar numera i ett tiotal år gammalt före detta amerikanskt kulturcenter projekterat av Frank Gehry, en av vår tids främsta arkitekter med bland andra Guggenheim-museet i Bilbao på meritlistan. Även här återfinns Gehrys karakteristiskt kaotiska harmoni, då den fragmentariska byggnaden vid första anblicken ger ett närmast fallfärdigt intryck men strax därefter upprättar en alldeles egen organisk ordning.
Innanför de parisiskt beiga väggarna ryms en fransk motsvarighet till Filmhuset i Stockholm, med bland andra fyra välutrustade biografsalonger som visar uppemot tio filmer varje dag, ett flertal föreläsnings- och utställningssalar med både permanenta och tillfälliga utställningar samt ett omfattande om än något svårtillgängligt filmbibliotek som även förmår mätta den som inte är frankofil.
Höstens huvudtema för La Cinémathèque Francaise är Renoir/Renoir - fadern Pierre-Auguste och sonen Jean som målade respektive gjorde film och som nu uppmärksammas sida vid sida. Det är ett genidrag för att inte tala om en unik möjlighet att under samma dag först ta del av några av impressionismens främsta mästerverk och därefter försöka spåra dessa hos en av 1900-talets största filmskapare.
Det imponerande höstutbudet bjuder dessutom på retrospektiv av så olika profiler som Michael Caine, David Cronenberg (även huvudattraktion på Stockholms filmfestival), Douglas Sirk och Walter Hill. Därutöver fokuseras bland andra stora västernskådespelare, barn- och ungdomsfilmer, Louis Malles dokumentärfilmer och inte minst en lång rad 'permanenta' filmklassiker (filmer som man bara ska ha sett), alltifrån Metropolis till Dr Strangelove.
I det sistnämnda paketet återfinns även två svenska bidrag - stumfilmsklassikern Herr Arnes pengar och Smultronstället av Ingmar Bergman. Allt detta sammanslaget ger den filmsugne inget val - det är bäst att boka in en Paris-vistelse i höst!
