Ribe har själv ett förflutet i såväl djurrättssammanhang som graffitikretsar. Med de oerhört realistiskt skildrade porträtten och förhållandena kan man därför fråga sig om det verkligen är berättelsen som är skönlitterär - eller om det är dementin i början av boken (om att den verkligen är skönlitterär) som är av fiktiv natur.

Huvudrollsinnehavaren André är i början av 1990-talet en av Umeås största graffitimålare, eller 'writer'. Staden blir för liten för André, som i jakt på nya marker drar ner till Stockholm. Med sina nya bekantskaper blir han så småningom en av stans mest aktiva målare. Det är relativt lite kring livsstilen som inte kretsar kring kriminalitet, och det känns inte för inte som Stephan Mendel-Enk i En uppenbar känsla för stil tar upp graffitikulturen som ett exempel på en mer destruktiv form av mansroll.

Umeå är dock en stad som fortsätter att locka, inte bara på grund av Andrés flamma. Drastiska protester mot stadens köttindustri lockar också. Köttlastbilar sätts i brand, djur befrias och aktivister åker fast; vi får alltså följa med kärnan i det som under några år, med början 1994, blev Sveriges veganmekka. Det var här de 'militanta veganerna' var som mest aktiva. En kriminalitet följd av en annan? frågar sig André i efterhand - men när de mildare straffen för klotter byts ut mot de mer kännbara för mordbrand krävs antagligen en djupare övertygelse med ens engagemang än bara adrenalinjakt.

Språket i Balaclava lämnar en del att önska, men för den som suktat efter äkta skildringar av de båda kulturerna blir sådant snarast av minimal betydelse. I valet mellan en författare som vet vad han snackar om och en som från skrivarlinjerna på folkhögskolans trygga vrå bara fantiserar om att göra en whole car i New Yorks tunnelbana blir svaret självklart.

Verkligheten visar sig heller inte oskuldsfull eller innehålla något skimmer av idealism. Kritiker av graffiti och djurrätt får säkerligen en del vatten på sin kvarn. Samtidigt som grupperna själva antagligen suger åt sig boken villigt. Konflikterna lär fortgå, men balaclavan ger hopp.