Det är ganska uppenbart att båda könen förlorar på den könsmaktsordning som finns. Hur ska män bli mer intresserade av att diskutera problem som rör könsnormer?

- Vi måste sprida kunskapen om hur det ligger till och paketera den på ett sätt som gör att den blir lättillgänglig. Många frågar varför alla ska vara lika och det är ju egentligen ingen svår fråga. Det ska vi inte! Men med jämställdheten blir den mänskliga spännvidden större. Vi kan få vara i fred som individer och slippa jämföra oss med könsmallarna som finns runt omkring oss. Men det är klart att det finns de som vinner på hur det ser ut i dag, både män och kvinnor, och de är svåra att nå. Jag träffar många välutbildade och 'samhällsduktiga' män som till exempel inte alls förstår problemet med mäns våld mot kvinnor. De säger de inte känner någon som misshandlar och att det bara är missbrukare och psykopater som gör det. Men i dag vet vi att det finns förövare i alla skikt. Det går inte att slå ifrån sig och säga att 'det där har jag inget med att göra'. Vi tillåter det med vårt sätt att leva.

Varför är i princip-tänkandet så dominerande bland män? 'I princip är jag för jämställdhet, men...'

- Så länge män hittar anledningar att avstå från att ta ansvar så kommer det att ta mycket lång tid att nå ett jämställt samhälle. Den man som försöker ta ansvar petas lätt över kanten direkt. Att gå emot normen är farligt. Jantelagen spelar in när man 'ställer sig över' det som redan är. Många vill kanske inte veta av att något behöver förändras eftersom det så att säga hotar platsen de står på, har man kämpat för att komma dit man är vill man inte höra att det inte riktigt håller. Men det är ju trots allt så att 99 procent av världens egendomar ägs av män och 85 procent av världens parlamentariker är män. Och i de länder som saknar parlament är det nog mest manliga diktatorer. De här sakerna är svåra att göra något åt, men alla kan göra saker i privatlivet. Ifrågasätt jargonger och attityder till exempel.

Hur ställer ni er till tanken om den manliga 'kollektiva skulden'?

- Vi tar avstånd från begreppet skuld. Man kan inte skuldbelägga någon för saker som hänt innan de föddes. Vi talar hellre om allas ansvar än om en kollektiv manlig skuld.

Vad gör Manliga Nätverket lokalt i Göteborg?

- Nu är vi ute i skolorna, mest gymnasier, och har killgruppsverksamhet. Det är ett samarbete med Frizonen som har tjejgrupper parallellt. I samtalen försöker vi blottlägga jargonger och få killarna att hantera tanke och känsla. Få dem att tänka på att killar inte behöver vara som killar alltid har varit. Vi sprider också, kanske för dem ny kunskap, till exempel om våld mot kvinnor. Statistiken ser ut på ett sätt som killarna har svårt att tro på. De måste få upp ögonen för att vi män ibland beter oss vidrigt. Det är viktig verksamhet, för skolorna själva hinner inte med att tala om sånt här på det sättet vi gör.

Vad får ni för reaktioner?

- Vissa grabbar kan vara ganska aggressiva och i princip be en dra åt helvete. Men jag har varit med om flera gånger att just de killarna kommer fram långt efteråt och säger 'vad trevligt vi hade det'. Då förstår man hur viktigt det är för unga att ha relationer med vuxna som inte är lärare. I samtalen som vi har behöver de ju till exempel inte oroa sig för hur det ska gå med betygen när de 'öppnar sig'.

Manliga nätverket har medlemmar i alla generationer. Hur länge har du själv varit intresserad av jämställdhetsfrågor?

- Jag minns faktiskt en aha-upplevelse när jag var 12-13 år alldeles i slutet av 50-talet. Mamma och en väninna satt hemma och pratade. 'Tänk', sa de, 'att Stinas man är så duktig så han ser vad som fattas i skafferiet och kan fylla på när det behövs'. 'Skulle män vara så dumma att vi inte skulle kunna se vad som fattas i ett skafferi', tänkte jag då.

Hur ser du på utvecklingen framöver?

-Vi är alla offer i könsmaktsordningen och återskapar ständigt mallarna. Det måste få ta tid att övertyga folk om hur verkligheten ser ut. Jag är oroad över att motiven till våldtäkter verkar ha blivit ännu råare sedan jag var ung. Då kändes det mer som att det var ett uttryck för sexuell frustration och förakt mot kvinnor. Nu verkar det mer som om det beror på ett allmänförakt. Att förövarna föraktar allt öppet och inte bryr sig om någonting. Vi måste lära oss att samhället är en gemensam angelägenhet igen. Där är könsmaktsordningen ett av hindren.