Nu är det vinter på allvar och snön lyser upp de fortfarande så mörka kvällarna. För en motionär öppnar det vita täcket nya möjligheter till rolig vinterträning och lugn skidåkning i vita spår är nog bland det sundaste man kan tänka sig så här i vintertid. I skidspåren får man lätt hyfsad puls och träningen är omväxlande och skonsam för lederna.

Men om vi talar om elitidrott blir bilden en helt annan: de internationella skidtävlingarna är en samlingsplats för astmatiker och atleter som kämpar för att hålla sig friska. Även alla de 'rena' åkarna som inte försöker nå framgång med hjälp av EPO eller andra preparat rör sig på gränsen till vad deras kroppar klarar av.

Att längdskidåkare blir sjuka inför viktiga tävlingar är därför allt annat än ovanligt. Till exempel fick Jörgen Brink hoppa över världscuptävlingen i Nove Mesto förra helgen. För tre år sedan skrev Dagens Nyheter att Brink haft 110 sjukdagar på tre säsonger. Det är nog ändå inte extremt mycket för en skidåkare - hårdtränande elitidrottare är oftare sjuka än vanliga människor.

I vissa fall handlar det om livslånga sjukdomar. En undersökning för drygt tio år sedan visade att hälften av de undersökta svenska och norska elitskidåkarna hade astmasymptom eller bronkiell hyperaktivitet. En trolig orsak var att åkarna regelbundet inandades stora mängder kall luft under långa träningspass. Dessutom är astma generellt vanligare hos uthållighetsidrottare än hos andra människor.

Det är också vanligt att kvinnliga skidstjärnor inte har menstruation på grund av hård träning. Längskidåkning hör till de sporter som medför störst risk för störningar.

Under de senaste åren har flera kvinnliga svenska skidstjärnor drabbats av allvarliga hälsoproblem. Jenny Olsson opererades i höstas för bröstcancer och Emelie Öhrstig tappade plötsligt orken och får som en konsekvens av en inflammation i sköldkörteln äta medicin resten av sitt liv. Anna Carin Olofsson - som numera är ett stort medaljhopp i skidskytte - fick i somras tas in på sjukhus med svåra magsmärtor. Frågan är om dessa fall bara är fråga om tillfälligheter eller om några av dessa hälsoproblem beror på den hårda träningen och pressen att prestera.

Det är inte bara svenska skidåkare som kämpar med sjukdomar - alla i världseliten befinner sig i liknande situation. Men det finns också skidåkare som lyckats rätt bra med att klara sig undan sjukdomar. Ett exempel är förre norske skidkungen Björn Dählie som var extremt noggrann med att hålla träningen på lagom nivå och att ge kroppen den vila som den behövde. Enligt egen uppgift sov han tio timmar varje natt under många år.

Längdskidåkning ställer krav på mycket stora träningsmängder - det är vanligt med 700 eller 800 timmars dos per år vilket gör att kroppen ansträngs hårt nästan varje dag. Dessutom måste träningen vara stundtals hård för att åkaren ska kunna utveckla maximal syreupptagningsförmåga och förmåga att hålla farten under lång tid.

Det är givetvis upp till var och en att avgöra om man vill ta hälsorisker. Olika studier visar att många unga är beredda att offra tiotals år av sin livslängd för att nå en stor framgång i sin sport. Frågan är bara hur medvetet ett sådant val är när personen är i 15- eller 20-årsåldern, och när ålderdomen bara skymtar någonstans i fjärran. När det är dags att ta konsekvenserna av sitt tidigare handlande är det för sent att prioritera om.