- Det låter som en klyscha men vi vill hitta ett hållbart levnadssätt. Både för människor och gentemot miljö, sammanfattar Emil Andersson Fältbiologernas ideologi. I år hade Emil huvudansvaret för RÅM.

Fältbiologerna jobbar med miljö på många plan, det ryms både fågelskådare, aktivister, byråkrater, barnpedagoger och lavexperter inom föreningen. Fältbiologerna ingår som ungdomsorganisation i Svenska Naturskyddsföreningen (SNF).

- Vi ser oss som en egen förening med stöd i SNF. Fältbiologerna är mer radikala. I förhandlingar ställer vi dubbelt så höga krav. Det är en strategi för att SNF:s förslag ska bli en kompromiss som ofta går igenom, förklarar Emil.

Fältbiologerna är fortfarande ett tungt namn med sitt stora medlems-antal, men Emil Andersson ser att föreningen har krympt. Han tror att det beror på en generell nedgång i miljöengagemang efter 1970-talet. Reduceringen minskar energin och möjligheten till stora aktioner.

- De radikala metoderna försvinner, föreningen har fått en ny roll. Nu är det mer debatter. Det är synd, för båda delarna behövs.

Emil tror att de nya metoderna delvis också beror på att företagen de jobbar mot faktiskt har blivit, eller vill framstå som, mer medvetna.

- Det går att diskutera. Vi behöver inte banka in dörren längre, det räcker att knacka.

Tove Eriksson som just har avslutat sitt år som demokratisekreterare ser samma tendens men har en mer positiv bild.

- I slutet av 80-talet var det fler aktioner. Som när några fältbiologer jobbade mot djursmuggling. Med dold mikrofon frågade de resenärer om de hade förbjudna papegojor och sköldpaddor.

Men Tove tror att det kommer att vända. Medlemsavhoppen har saktat in och det bildas många nya lokala klubbar. I stort tror hon att miljörörelsen kommer att bygga på fler nätverk och samarbeten.

- Internet är idealiskt för att få information om olika aktiviteter.

Även Erik Lensell, som arbetar med att samla information till en bok om miljöaktivism som troligen kommer ges ut på Fältbiologernas eget förlag, är positiv.

- Miljöfrågan kommer att bli het igen. När klimatet förändras kommer människor att förstå att de måste ändra sitt beteende. Det är tyst i media om miljö nu, det är för att makthavarna är skrämda. Människor organiserar sig bättre. Vi måste se våra likheter istället för våra olikheter, säger han.

Ett motbevis till den interna kritiken finns även i de kampanjer och aktioner som faktiskt sker.

- När Fältbiologerna bildades 1947 var biologi något som bara fanns på institutioner. Fältbiologerna ville ut i naturen. Det är där man lär sig om den, säger Tove Eriksson.

Och visst håller de sig på fältet. Även när det är riksårsmöte anordnas resor till myrar, örnskådning och lavexpeditioner.

2006 är det skogstemaår. Elin Götmark är med i skogsnätverket och berättar om aktiviteterna.

- Vi jobbar mest mot skogsbolag. Vi åker på inventeringsresor till avverkningshotade skogar och kontrollerar om skogen är sällsynt och viktig för miljön.

Om de anser att den bör bevaras tar de kontakt med bolaget, som ofta går med på att åka med och titta på skogen. Sedan börjar långa förhandlingar - och protester, om skogsbolaget inte går på fältbiologernas linje.

- Nätverket köper också upp hotad skog med pengar från fonden Urskog2000. Lisselberget är en av skogarna vi köpt.

Nyligen köpte länsstyrelsen Lisselbergsmarken av Fältbiologerna och gjorde den till naturreservat. Nätverkets nästa inventering påbörjas i juni.

Skogsnätverket håller även kurser i artkunskap, som är nödvändigt för att kunna inventera skog. De driver också projektet 'skogsklok' som går ut på att utbilda så kallade skogsambassadörer som tar med högstadieklasser ut i skogen.

- Vi har mest kunskap om och bäst argument på skogsområdet. Ur-skogen ligger i spillror, gammelskogen är hotad och skogsbolagens produktionstakt ökar. Många hotade arter behöver gammal skog för att överleva. Som det ser ut nu är det max tio år kvar innan det bara finns industriskog kvar i landet. Vi vill få bolagen att ändra sina arbetsmetoder, motiverar Emil valet av årets tema.

Det är inte bara i Sverige och skogen kampen förs. På RÅM dyker också volontären Ewa Dydak från Polen upp. Hon är involverad i arbetet kring Victoriasjön i Afrika där det odlas rosor med starka gifter involverade, bland annat DDT. Barn föds med missbildningar och vattnet försuras. Tillsammans med fältbiologen Lan Wang har hon startat Roskampanjen. Runt Victoriasjön ligger Tanzania, Uganda och Kenya där de som arbetar på odlingarna inte har tillgång till någon form av andningsskydd eller annan skyddsutrustning.

Baltic Youth Corporation är en av många internationella paraplyorganisationer som Fältbiologerna är med i. BYC har erfarenhet av att arbeta med liknande miljöproblem i Östersjön. De försöker hjälpa arbetarna att ordna nätverk och datorer för att kunna göra motstånd. Den 9-12 februari är det konferens i Tanzania om problemen kring Victoriasjön. Dit kommer Ewa och Lan att bege sig för att undersöka hur arbetet ska fortsätta och hur lokalbefolkningen ser på olika lösningar.