Justitiekanslern gick ut med en sanning som alla känner till, men inte vill erkänna. Poliser som medvetet skyddar kårandan vittnar tveksamt i en hel del brottmål, för att rätt och slätt sätta dit folk på tveksamma grunder.

Våld mot tjänsteman är en fullkomligt omöjlig situation att bevisa motsatsen till för en omhändertagen person. Den gripne är oftast ensam och har ingen möjlighet i världen att få sin röst hörd.

Vill polisen nita någon så blir det så oavsett vilka omständigheter som föreligger. Domstolarna går till 99 procent på vad polisen uppger inför rätten. Och den anklagade sitter i en helt ohållbar situation.

I Göteborg genomfördes massor med rättegångar efter EU-kravallerna. Rättegångarna blev tveksamma och i många fall rent komiska, på det sätt polisers vittnesmål friserades. Advokater som satt som försvarare visade sin häpnad över ett flertal domar och sanslöst skarpa straff, som låg helt utanför rättspraxis. Det är ju inte brottsligt att ljuga inför en domstol och det vet poliser.

Media hejade på och den ledande morgontidningen Göteborgsposten gasade på för att stärka polisens version. Hela rapporteringen från den lokala propellern skapade en opinion i rättsmaskineriet, som ska vara en instans där - som det heter - 'alla behandlas lika inför lagen'.

Självklart gäller detta inte alla tjänstgörande polismän/kvinnor. Men tyvärr drabbas hela kåren av de vildhjärnor som raserar i stället för att bygga upp en rättsäkerhet i vårt samhälle. Behöver bara nämna ännu ett fall - Osmo Vallo.

Hur skall ett folk erhålla förtroende för en sådan myndighet, kan man fråga?

Bodström, vår justitieminister, manar på och har satt sig i knät på borgarna, som vill skapa en ännu värre polisstat i Sverige. Idéerna avlöser varandra med rent hisnande förslag. Snart har vi väl tvingande DNA-centraler i skolan för att vara riktigt på den säkra sidan.

Så jag välkommnar att Lambertz har påtalat och öppnat debatten om hur korkat det går till inom polisen och rättsväsendet. På sikt gagnar deras beteende inte någon part.