Debatt


Mahin Alipour
Fria.Nu

Kvinnors och barns rättigheter är inte relativa

Sverige relativiserar de mänskliga fri- och rättigheterna med hänsyn till nation, kultur och religionstillhörighet. Detta måste upphöra. Våra rättigheter, och våra barns, måste skyddas av den svenska lagstiftningen, skriver Mahin Alipour, som är en av arrangörerna bakom den kvinnopolitiska konferens som årligen hålls till minne av Fadime Sahindal.

Våld mot kvinnor och barn och hedersmord tillhör numera vardagen i Sverige och andra länder i Europa. Dessa tragedier (till exempel morden på Fadime Sahindal år 2002 och på den 19-åriga flickan i irakiska Kurdistan år 2000) vittnar om grundläggande problem i samhället. Misshandel, fysisk som psykisk, utgör en del av vardagen för många kvinnor och barn. Vi pratar inte om medeltiden eller shejk- och klanledda samhällen, utan om det svenska samhället, i hjärtat av Europa, i början på det 21:a århundradet.

Kvinnomisshandeln, barnmisshandeln, den psykiska pressen och hedersmorden som begås här i Sverige är förlängningen av det system som legaliserar könsapartheid på andra ställen i världen och som legaliserar våld och terror. Genom en felaktig definition av själva våldet och med 'respekt för kulturer' som ursäkt, har man i Sverige, genom att knyta människors rättigheter till dessa kulturer, fått en diskriminerade och ojämlik behandling av människor. Våldet har kunnat fortsätta och det ökar. Denna policy har hittills krävt flera människors liv.

Det görs två misstag under 'kulturrelativismens' täckmantel och tolk-ningen av mänskliga rättigheter med utgångspunkt från olika kulturer. Följderna av detta har varit mycket dystra och skadliga.

För det första: Hållningssättet le-gitimerar diktatoriska stater och shejkledda, klanhövdingsbaserade styrelseskick i många länder. Makt-havarna där legitimeras mot flertalets vilja och människors strävanden efter ett människovärdigt liv förtrycks i dessa samhällen hänsynslöst, ignoreras. Synen på offren blir i dessa förtryckarstater inte objektiv.

För det andra: I Sverige, där dessa bakåtsträvare inte har den politiska makten, tas de emot med extra hänsyn och får en mildare behandling. De tror sig ha rätt att behandla sina familjemedlemmar, särskilt barnen och kvinnorna, enligt den patriarkala och med islamiska förtecken försedda kulturen. De tror att den svenska lagstiftningen på dessa områden inte gäller dem. Och när de begår grova brott och förorsakar tragedier, omfattas de av ett 'kulturellt' hänsynstagande. En uppenbar trendförskjutning åt det hållet är försöken från vissa islamiska samfunds sida att få sin Koranbaserade syn på familjerätt giltigförklarad

av det svenska rättssamhället, före svensk lagstiftning och svenska normer.

Det går inte att bortse från detta viktiga problem. Det handlar om en hel generations liv och framtid. Det svenska samhället får inte vända bort blicken. När lagen alltmer tolkas och får lov att tillämpas olika av olika etniska grupper, bär samhället alltid ett uppenbart ansvar. Den hittillsvarande politiken har bara fördjupat såren och gjort problemen större. Det måste nu till krafttag för att lösa problemen!

Jag förslår nedanstående åtgärder:

1) Människor måste behandlas lika av lagen, oavsett etnisk bakgrund. Brott är brott oavsett vem som gjort det - det får inte finnas två olika regelverk. Alla de tillägg och juridiska tolkningar som är till nackdel för våldets offer måste avskaffas omedelbart. Invandrarkvinnors och -barns rättigheter måste till fullo skyddas av den svenska lagstiftningen. Specifikt islamisk behandling av kvinnor och barn bosatta i Sverige måste förklaras olagliga i de fall de krockar med svensk lagstiftning. Äktenskapsåldern för invandrarungdomar är ett typexempel på denna uppenbara diskriminering.

2) Ignorerandet av invandrarnas problem, segregering och isolering har haft förödande konsekvenser. Denna policy har varit till hjälp för en växande kvinnofientlig och patriarkal kultur. Hot mot kvinnor och unga flickor har ökat markant från islamisters sida. Det har lett till psykisk tortyr av kvinnor och barn bakom stängda dörrar i de segregerade invandrarområdena. Självklart blir det ingen integration under sådana premisser. Kvinnor och barn berövas de möjligheter som det svenska samhället kan erbjuda medborgare i utveckling, som till exempel rätten att delta i simundervisning eller musik- och biologilektioner, eftersom dessa strider mot familjens 'anseende och heder'. För pojkarna i sådana familjer gäller annat. De uppfostras som religionens, familj-ens, kulturens, moderns och systrarnas väktare. Även pojkar i sådana familjer skulle behöva samhällets skydd att få växa upp till människor med rätt till en annan roll än systerns stränga bevakare, och ganska ofta är de än mer utsatta för aga i hemmet än sina systrar.

Barn har ingen religion och ingen människa får tvinga på barn sin tro. Barnens rättigheter får inte kränkas. Barn måste slippa bära slöja, som har ursprung i föräldrarnas religiösa tro. Detta tvång måste förbjudas. Barnens lika rättigheter måste garanteras.

Lagen måste tillkännage bestämt och uttryckligen att ingen, vare sig pappa, mamma, farbröder, framtida make eller någon annan, får inskränka barnens rättigheter. Tillhandahållandet av tillräckliga resurser för barns utveckling, organiserandet av utbildningskampanjer när det gäller barnuppfostran, barns rättigheter och behandlingen av barn är uppgifter som staten måste ombesörja.

Många organisationer och kvinnoaktivister är tydliga med detta budskap på sina konferenser. Ett land och en lag! Seminarier och demonstrationer med mera hålls varje år den 21 januari, eftersom vi fortfarande tycker att statens arbete mot dessa problem är otillräckligt! I deras åtgärder kan man se en del kortsiktiga, konkreta åtgärder, såsom skyddade boenden eller reformen i lagen gällande hot och hedersrelaterad misshandel.

Men i dagens integrationspolitik saknas långsiktiga åtgärder och grundlig planering för hur den patriarkala familjekulturen ska kunna tas bort, eller hjälpmedel och resurser till snabbare och enklare integration av familjer och barn med utländsk bakgrund.

Mordet på Fadime Sahindal aktualiserade hedersmordsproblematiken på ett bredare plan. Denna tragedi upprörde mer än bara Sverige. Tragedin hände i hjärtat av det land som räknar sig som fanbärare för kvinnors rättigheter och jämställdhet. Mordet visade än en gång kulturrelativismens uppenbara kvinnofientlighet och orättvisa utfall.

Den civiliserade världen får inte relativisera de mänskliga fri- och rättigheterna med hänsyn till nation, kultur eller religionstillhörighet.

Fakta: 

Fotnot:
Konferensen Sambandet mellan globalisering av politisk islam och kvinnors rättigheter -
Till minnet av Fadime Sahindal hålls på ABF-huset i Stockholm den 21/1 kl 10-16.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Könets apartheid råder i Iran

Apartheidregimen i Sydafrika var känd för sin rasdiskriminering och avskyddes av människor runt hela världen. Vad som utmärker den islamiska republiken i Iran är dess diskriminering av kvinnor och könets apartheid, skriver Mahin Alipour.

Fria.Nu
Debatt
:

Försvara kvinnor och barns rättigheter

Vad kan skapa mer rasism än uttalandena från islamiska organisationer som ju går ut på ett försakande av vissa barns, kvinnors och invandrares möjligheter att få de rättigheter andra i samhället åtnjuter i ett demokratiskt, jämlikt samhälle, skriver Mahin Alipour med flera.

Fria.Nu
Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria