Idrott och politik hör ihop
Storseger i landskampen och hattrick. Hur känns det?
- Fantastiskt, den här segern behövde vi verkligen. För övrigt anser jag att USA ska sluta bomba i Irak.
Vad betyder den här segern för framtiden?
- Jaa... vi har fått ett fungerande försvar igen, vilket ger oss trygghet i alla lagdelar. Och för övrigt anser jag att USA ska sluta bomba i Irak.
Tänk om Zlatan eller Henke svarade på ovanstående sätt i sina intervjuer. Eller vilken idrottsman som helst. Vilket ramaskri det skulle bli. Nu kanske inte alla idrottsmän är så insatta i den politiska agendan, men nog måste några idrottsstjärnor vara det. Rent statistiskt i alla fall.
Debatten blossade upp förra veckan då assisterande förbundskapten Roland Andersson råkade säga några mindre väl valda ord om fotboll och kvinnor i Saudiarabien.
Det var två saker som verkade uppröra. Dels uttalandet i sig, men också det faktum att Andersson uttalade sig politiskt. Fortsätt så.
Tänk hur uppfriskande intervjuer med träiga ledare och spelare skulle vara om de titt som tätt slängde med ett politiskt ställningstagande. När idrottsmän börjar använda media, istället för att låta som programmerade mp3-spelare, kan debatten bli intressant. För vad är det som säger att en fotbollsledare inte kan uttrycka sin mening om jämställdhet i landet han besöker?
Nu råkade Andersson vara snett ute i sitt resonemang, men det ledde till en uppfriskande debatt om idrottens roll. När ska det bojkottas? Varför? Och när tar man aktivt ställning? Att säga vad man tycker, oavsett i rollen som atlet eller privatperson, är en rätt att värna om.
En av få idrottsmän som fattade att idrott och politik hör ihop, och dessutom utnyttjade det, var Muhammed Ali. Var finns dagens Ali? Min förhoppning är att Anja Pärson, efter sitt femte OS-guld, kritiserar allt från myglande OS-pampar till Kubas regim. Framgångsrika idrottsmän och kvinnor kan som få sätta ett aktuellt problem eller missförhållande i fokus. Folk tenderar att lyssna mer på guldmedaljörer än politiker.
Men hur mycket idrott och politik än hör ihop så har jag svårt att se Roland Andersson som dagens Muhammed Ali. Bättre än så måste väl idrottsrörelsen kunna?
