Trots att biltrafiken minskat på ett succéartat vis i huvudstaden under trängselskattens första månad så är en seger för trängselskatten i folkomröstningen allt annat än självklar. Mycket av motståndet mot trängselskatten beror otvivelaktigen på fördomar. Miljörörelsen och alla andra som är för trängselskatt har en hel del att brottas med fram till omröstningen.
Ta det här med att det sägs att trängselskatten är orättvis, eftersom de som har mer pengar kan åka friare med bil, medan de fattigare blir begränsade i sin bilåkning. Är det ett bra argument mot trängselskatt? Knappast.
Varför reagerar inte alla som säger så mot alla miljöskatter? Skatten på bensin får ju samma effekt, fast på all bilåkning och inte bara bilåkningen i Stockholm. Ska bensinskatten också stoppas då? Om all skatt på bensin stoppades skulle bensinen kosta 4,50 i stället för 11,30 kronor litern.
Skulle det vara det enda rättvisa? Knappast. Det skulle bara leda till kraftigt ökad bilåkning och ökad förstöring av miljön.

I grund och botten är detta 'rättvise'-argument mot trängselskatter lika enfaldigt som det prat som hörs från de galnaste bilkramarna i USA, som anser att varje statligt ingrepp för att påverka medborgarnas trafikvanor är ett övergrepp mot individens frihet.
Hela denna föreställning bygger på ett missförstånd om människans frihet. Det finns en tro att bilåkande och andra handlingar från individer inte inskränker friheten för andra.
Bilkramarnas resonemang är helt enkelt galet. För det är massbilismen som är ett hot mot friheten. Både mot vår frihet idag och i framtiden. Den är ett hot mot barns och vuxnas frihet att röra sig i staden, att slippa bli förgiftade av avgaser, att slippa åse när bilarna tar över mer och mer av vårt gemensamma utrymme. Massbilismen är också ett hot mot framtida generationers möjligheter till en värld med oförstörd natur.

Ärligt talat. Det är uppenbart att trängselavgifterna har minskat biltrafiken. I årtionden har nästan hela den här stadens politiska ledning envist hävdat att bara fler och fler vägar kan minska bilköerna. På en månads försök med trängselskatt har det blivit uppenbart att en massiv utbyggnad av vägar inte behövs.
Alla borde vara glada. De som verkligen behöver bil kan åka snabbare utan köer, medan alla kan glädjas åt den förbättrade stadsmiljön. Jag bor själv i närheten av två genomfartsgator, och istället för bilköer är det numera måttligt med bilar även i rusningstid.
Att lägga skatter på miljöfarlig verksamhet är inte orättvist, bara klokt. Däremot kan man med andra delar av politiken skapa större ekonomisk rättvisa och minska klyftor mellan rika och fattiga. Av en händelse råkar det vara samma partier som driver på för en sådan politik som driver på för trängselavgifter.
Men det är inte de partierna som kommer att kunna vinna folkomröstningen. Det är vi i miljörörelsen och andra som vill få en sund miljö och trafik i stan som måste göra det. Det är hög tid att planera den kampanj som ska slå hål på de ihåliga argumenten mot trängselskatt. Det här är ett historiskt tillfälle att bryta den ständigt ökande biltrafiken i Stockholm.