Efter valet sa EU:s utrikespolitiska talesman Javier Solana att det skulle bli 'mycket svårt' för EU att fortsätta med stödet till den palestinska myndigheten om Hamas bildar regering utan att först ändra sin politiska plattform. Huvudkraven är att man ska ta avstånd från våld samt erkänna staten Israel.
USA:s president George W. Bush har också sagt att USA inte kommer att stödja någon regering som inkluderar Hamas, som man betraktar som en terroristorganisation. Och den israeliska regeringen har meddelat att man kommer att ställa in utbetalningar av skatter och tullar, som man samlar in för den palestinska myndighetens räkning på de ockuperade områdena, om Hamas inte har ändrat sin politiska plattform när det nya parlamentet tillträder.
Den palestinska myndigheten är mottagare av ungefär 1 miljard US-dollar i bistånd årligen, där mer än hälften kommer från europeiska länder. Utan detta stöd skulle man inte ha råd att betala ut löner till sina över 100 000 anställda.

Mouin Rabbani på tankesmedjan International Crisis Group i Amman menar att det därför är osannolikt att USA och EU skulle ställa in sitt stöd till den palestinska myndigheten.
- Det här biståndet, eller vad man nu vill kalla det, är inte en fråga om generositet. Det är en strategisk investering i stabilitet, säger han.
Med den nuvarande amerikanska administrationen tycks dock allt vara möjligt. På måndagen rapporterade New York Times att de amerikanska och israeliska regeringarna diskuterar olika sätt att tvinga Hamas bort från makten. En möjlig strategi skulle vara att isolera den palestinska myndigheten politiskt och ekonomiskt, och därmed tvinga fram ett nyval.

Israeliska och amerikanska regeringstalesmän förnekade att det skulle finnas någon medveten strategi för att tvinga Hamas bort från makten. Men den israeliske regeringstalesmanen Mark Regev sa enligt Jordan Times på tisdagen att det visserligen i praktiken kan bli resultatet om Hamas inte ger efter för kraven.
- Strategin är att ge det nya ledarskapet för den palestinska myndigheten ett tydligt val, antingen transformerar de sig till en legitim politisk aktör, eller så ställs de inför internationell isolering, sa Mark Regev.
Enligt en anonym amerikansk diplomat som uttalade sig för New York Times väntar man sig inte att Hamas ska ge efter för omvärldens krav. Poängen är snarare att lägga ansvaret på Hamas genom att villkora ett fortsatt stöd.

Mouin Rabbani påpekar att företrädare för Hamas har sagt att de mycket väl skulle kunna gå med på kraven, men att man inte ser någon poäng med att göra det så länge man inte får något i utbyte. Och han har viss förståelse för den ståndpunkten:
- Det enda de senaste 10 åren har medfört är en kraftig expansion av bosättningarna. Vad man egentligen kräver av Hamas är ett erkännande av en tvåstatslösning. Men man kan inte insistera på att motparten accepterar en lösning som man inte erbjuder, menar han.
Frågan är om inte den politiska utvecklingen i Israel kommer att ha större betydelse för den fortsatta utvecklingen. Mouin Rabbani tror att Hamas valseger stärkt de grupper i Israel som förespråkar fortsatt unilateralism.
- Unilateralism betyder i det
här sammanhanget ett tillbakadragande från områden som man inte vill ha. Men det betyder också annexering av stora delar av Västbanken, och i förlängningen kan det leda till en tredje intifada, säger han.

Andra kommentatorer spekulerar i att den snarare är den yttersta högern i israelisk politik som vinner på Hamas valseger. Politiker inom högerpartiet Likud har gått till hårt angrepp mot premiärminister Ehud Olmert för hans tal om att utrymma fler bosättningar på Västbanken. Yuval Steinitz, som är ordförande för Knessets kommitté för försvar- och utrikespolitik, anklagade Olmert för att därmed ge Hamas möjlighet att skapa en nationell armé på den palestinska myndighetens territorium. Steinitz har tidigare argumenterat för att Israel borde ha hindrat Hamas från att vinna valet genom att helt enkelt förbjuda palestinerna att rösta.
Mouin Rabbani säger att Hamas valseger borde fungera som en varningsklocka för omvärlden och Israel. Men han tror inte att den israeliska politiken kommer att påverkas i positiv rikning:
- Vad som verkar saknas i Israel är någon form av reflektion över hur deras politik medverkat till Hamas framgångar. Sharon personligen har nu bidragit till framväxten av två starka islamistiska rörelser: först Hizbollah i Libanon och nu Hamas, säger han.

Det finns också de som menar att Hamas nu i första hand kommer att göra allt för att konsolidera sin makt och vinna legitimitet genom att visa att man kan styra det palestinska samhället.
I ett nyhetsbrev som ges ut av den israelisk-palestinska organisationen Bitterlemons.org skriver
Dr. Eyad El Sarraj, som är chef för Gaza Community Mental Health Project, att Hamas kompromisslösa ståndpunkt tilltalar det palestinska folket. Detta eftersom de flesta anser att det är Israel som först borde erkänna palestinska rättigheter och avsluta ockupationen av palestinskt land. Men Eyad menar också att Hamas i slutändan troligtvis kommer att erkänna Israel, därför att 'det här är ett historiskt ögonblick för den islamistiska rörelsen, och ett tillfälle som den inte vill missa.' Han menar att 'om Hamas lyckas styra landet och förhandla fram en fred, så kommer vi inom tio år se arabvärlden styras av islamistiska regeringar.'

Kanske är det ett sådant scenario som gör att USA:s regering - som oroas av den växande islamistiska oppositionen mot allierade regeringar i regionen, och dessutom tenderar att se sådana grupper som en enhetlig antiamerikansk kraft snarare än separata politiska rörelser - ser ut att föredra att Hamas misslyckas. Oavsett vilka de omedelbara politiska och sociala konsekvenserna blir.