SOK har inför OS i Turin spenderat ungefär 55 miljoner kronor per år i stöd till de aktiva. Jonatan Johansson, OS-deltagare i boardercross, började för sent med boardercross för att åtnjuta värdefullt stöd från SOK. Men han lyckades snirkla sig in i OS-truppen ändå.
- Han har inte fått något stöd från SOK. Jonatan körde sin första tävling i fjol... och hade alldeles för få resultat för att få SOK-stöd. Han har fått vara med på våra läger med landslaget men fått stå för kostnader själv, såsom beonde och resor och sånt, säger Anders Wiggerud, förbundskapten för boardercrosslandslaget.
Drygt 50 000 kronor har Jonatan Johansson fått betala ur egen ficka. Genom hårt arbete på sommarhalvåret har han skrapat ihop pengarna. För små förbund är SOK-stödet i särklass den största inkomstkällan. Kring 75 procent av verksamheten finansieras av SOK.
- Men Jonatan ingick inte i den satsningen. Lägret i till exempel Chile fick han bekosta själv, säger Wiggerud.

I små sporter där prispengarna är små och resorna dyra ökar SOK:s betydelse. Trots det viktiga stödet kan Sverige, enligt Wiggerud, ha gått miste om många OS-medaljer i snowboardgrenarna.
- Först 2003 blev boardercross en olympisk sport, och det är otroligt synd att det inte skedde tidigare. Under säsongen 2000/01 hade vi drygt 30 pallplaceringar på världscupen vilket vi inte är i närheten av nu. Många av de aktiva slutade, det kostade helt enkelt för mycket att hålla på, säger han.
Små förbund är känsligare än stora. Inom både längdskidåkningen och det alpina finns det större resurser att lägga på de aktiva, även om den aktive inte uppfyller OS-kriteriet. En positiv nyhet för svensk OS-idrott är att resurserna ökar. Till nästa olympiska spel finns det omkring 70 miljoner kronor per år att spendera på de aktiva, vilket är en ökning med cirka 20 miljoner kronor. Det är främst sponsorintäkterna som ökat de senaste åren, vilket kan ge idrottare i Johanssons situation bättre stöd i framtiden.
- Vi utgick från 50-55 miljoner kronor, men med hjälp av sponsorer är vi nu uppe i 70 miljoner. Det optimala hade varit att komma upp i 85 miljoner kronor, säger Björn Folin, presschef på SOK.

Framgångar och medaljer i Turin betyder dock inte automatiskt mer sponsorpengar. Det är en trög process, och Folin menar att företagen numera ser sina satsningar som långsiktiga. Det finns inget direkt samband mellan medaljer och sponsorintäkter.
- Vi tycker ju givetvis att vårt varumärke ökar i värde i takt med framgångarna, men man kan inte räkna med mer pengar. I varje fall inte på kort sikt, säger Folin.
En ny satsning med slutmål 2012 startades förra året. Topp- och talangprogrammen slås ihop, men det innebär ingen praktisk skillnad för de aktiva. Främsta skälet är att öka tydligheten inför sponsorer. Och trots den mediala uppmärksamheten är det, i sammanhanget, inga stora summor sponsorerna bidrar med. Företaget som stoltserar med logotype på alla skidåkares mössor betalar 2,5 miljoner kronor per år, vilket gör elföretaget till 'officiell teamsponsor'. Som jämförelse kan nämnas att Kanadas hockeydamer erhöll motsvarande två miljoner kronor av en dryckessponsor ett par veckor före OS. Då är inga andra sponsorer till övriga atleter i Kanadas totala OS-trupp inräknade i den summan.
OS-stöd till aktiva innebär att SOK betalar resor, tävlingar, träningsläger och liknande för den aktive. Uppfyller idrottaren inte något av kriterierna (se faktarutan) måste han eller hon, liksom Jonatan Johansson, finansiera det själv.