En förklaring till de fantastiska framgångarna på senare tid är att
Sveriges Olympiska Kommitté satsat hårt på de idrottare som tillhör världseliten - oavsett kön.

En annan viktig faktor är att det finns en stor bredd som bas för toppen: idrott är en mycket populär fritidssysselsättning i landet och cirka 40 procent av alla aktiva i idrottsföreningar är kvinnor eller flickor. Och det är inte bara i ridsport som flickorna är fler än männen - även i friidrott, exempelvis, finns det fler kvinnliga än manliga aktiva.
Framgångarna för de svenska damerna är alltså resultat av en förhållandevis jämställd idrott i landet. Men om Sverige har kommit hyfsat långt när det gäller kvinnligt idrottsdeltagande kan man inte riktigt säga samma sak om dem som leder och styr idrotten. Visserligen leds Riksidrottsförbundet av Karin Mattsson men av ledamöterna i specialförbundens styrelser är mindre än 30 procent kvinnor.

Den svenska idrotten är ändå relativt jämställd på alla nivåer. Man behöver bara minnas uppståndelsen kring fotbollsmatchen mellan Saudiarabien och Sverige för en tid sedan för att konstatera att kvinnor på många håll inte får delta inom idrotten - inte ens som åskådare på plats.
Att kvinnor numera utövar de flesta sporter, och att det finns deltagare från många länder vid större internationella tävlingar, betyder inte att män och kvinnor har samma möjligheter inom sporten. Tvärt-om kan denna bild dölja det faktum att idrotten globalt sett fortfarande är mycket ojämställd. Man kan exempelvis konstatera att det kryllar av afrikanska talanger i de bästa ligorna i herrfotboll medan motsvarande inte alls gäller för damfotboll. Givetvis beror det på att relativt få afrikanska kvinnor får chans att utveckla sin talang som fotbollsspelare.

Det finns alltså miljoner kvinnliga idrottsbegåvningar runt om i världen som aldrig får utveckla sin förmåga beroende på en rad hinder. I många länder finns det strikta klädkoder som gör det svårt eller rent av omöjligt för en kvinna att utöva många sporter. En annan faktor som starkt hämmar kvinnligt deltagande är avsaknaden av förebilder - damidrott lyfts aldrig fram av media i de flesta länder. Även avsaknaden av ekonomiska resurser drabbar kvinnliga idrottare hårdare än herridrottare.
Men sakta men säkert kommer jämställdheten att öka även inom idrottens värld. På ett par decennier har det kvinnliga deltagandet ökat kraftigt och det finns inget som talar för att utvecklingen ska stanna av. Kvinnliga pionjärer kommer att uppmuntra unga flickor att börja med idrott och det kommer att ge stjärnor.
Och precis som Sverige på senare tid hyllat sina kvinnliga medaljörer kommer idrottsintresserade män och kvinnor i Afrika, Asien och Sydamerika att ta kvinnliga idrottshjältar till sina hjärtan. Detta kommer antagligen att innebära färre svenska medaljer men ökad jämställdhet i världen.